måndag 21 maj 2018

Vill flytta till ett hotell.

Hälsningar från Riga. 




Återkommer med rapport senare, men ville nu bara säga:

Herregud sån lyx att bo på hotell. Bara att knalla ner för trapporna och ta för sig morgonmål! Tassa omkring på mjuka mattor och dra på sig en badkappa och ta sig en simtur och bada bastu! Sova med luftkonditionering och nytvättade lakan! Och medan jag var på frukost hade någon städat mitt rum! Tänk!

Kontrasten när jag ikväll klev in i min kvalmiga lägenhet fylld med långlemmade ungdomar som inte brytt sig om mitt meddelande ( - "det lönar sig knappast för er att komma hem till mej innan tisdag eftersom ingen mat osv" - ) var påfallande. Direkta och indirekta krav regnade över mig när jag ytterligare lite senare klev in med matkassar i nävarna. Måhända krisade jag ihop lite och tvang sönerna att tömma diskmaskinen samt duka bordet medan jag uttryckte mitt misstycke om att INGEN ANNAN NÅGONSIN och VAD FAN ÄR DETTA (om bykhögen på badrumsgolvet och annat rådd).

Nå, artonåringen hämtade ju mig faktiskt på flygfältet och sextonåringen dukade skuldmedvetet med hjälp av en youtube-tutorial. Jag smalt.💙


onsdag 16 maj 2018

Knytnäven

Been a bad, bad blogger. Tiden rinner iväg, det är så mycket nu.

Fattat bra beslut, fattat dåliga beslut, vill inte ta några mer beslut. Häromdagen halkade jag i matsalen på jobbet och landade raklång, tog emot med en mandarin jag hade i handen; den totalmosades. Jag måtte ha blivit gammal för jag skämdes inte ens; steg upp, torkade av knäna och hämtade en kopp kaffe. Imorse vaknade jag klockan sex av att jag fick en knytnäve rakt i ögat. Det var min egen vänstra arm som domnat från armbågen neråt vilket resulterade i fullständigt okontrollerade och livsfarliga rörelser. 

Med denna track record borde kvällens golfrunda ha resulterat i katastrof, men om man bortser från bollen som träffade trädet och ricoschettade tillbaka förbi oss vid knähöjd bara någon meter i från samt tre eller fyra övriga FOOOORE-close-call-duckningar med lyckligt slut så gick det lysande. Vi nöjde oss med tolv hål, varefter jag körde hem, bytte mina mikroshorts till något mera anständigt och åt middag på Pastis' terrass.

Igår ävnså middag på en kvalmsolig terrass med min rödhårige son innan han flyttade till det andra hemmet idag. Min äldre vistas söder om Aten med en handfull vänner.

En kväll som denna tänker jag: ge mej mera tid, ge mej en miljon nya upplevelser, ge mej massvis med mod och nya äventyr och oväntade möten. Och färre knytnävsslag.



torsdag 10 maj 2018

Lyckligt lottad...






...i jämförelse med bland annat den huggorm som fick sig av min gräsklippare idag. 

Kan eventuellt ha försökt övertala sextonåringen att skjuta med luftgevär på de resterande, men det skulle jag aldrig medge, de är ju fridlysta och hursomhelst vägrade han.




söndag 6 maj 2018

Äventyr i förorterna

Använde lördagen till administrativa uppgifter samt kaffe med Syster. På kvällen blev det middag med densamma och hennes arbetskompisar samt allas respektive på Fat Lizard. 

Hur jag blev medbjuden eller när jag bjöd med mig själv är ännu lite oklart, men har ju faktiskt lärt känna de involverade parterna redan tidigare vid olika tillfällen. 

Åt gräshoppor till förrätt med god min och vårt enda problem var att vi inte visste vad vinrekommendationen är för insekter. Jag valde rosé, men vi beslöt att  fråga experterna på Vauva.fi vid ett senare skede. Den ursprungliga planen var pubhopping längs med metrobanan, men eftersom klockan var 22.30 när vi äntligen ätit och druckit färdigt i Otnäs tog vi metron raka vägen till vår ändstation Treffipubi i Hertonäs. Där blev det GT och salmare och gladlynt dansande tills jag insåg att jag är lååångt hemifrån och att det är en dag idag också, solig dessutom. Klockan var två och jag var vrålhungrig och köpte en smoothie i en lokal Alepa. Tog en taxi hemåt, trasslade in mig i säkerhetsbältet och handväskans rem medan jag hällde i mig mitt nattmål och dirigerade fram den unge, sympatiske mörkhyade chauffören från förorten som troligen aldrig varit i mina kvarter förr. Var i säng innan tre. 

Idag en sväng via IKEA där jag bland annat laddade inför golfen med köttbullar och potatismos. På Gumböle spelade jag en halv runda i härligt varmt och soligt väder, det må räcka som säsongens första närspelskatastrof.

Adopterade nästan en bondkatt vid namn Krille igår kväll, synd bara att jag är oerhört allergisk. Men en katt är det enda som saknas för att fullborda mitt singelliv; sen skulle det i och för sig vara kört for good, antar jag. Då skulle jag inte bara vara ensam utan astmatisk också. 

PS Vid närmare eftertanke var det kanske inte helt otraumatiskt att äta gräshoppor. Inatt drömde jag nämligen att jag åt upp min egen sköldpadda. 

fredag 4 maj 2018

att vara "själv"

Är några dagar "själv", som de säger i det västra grannlandet. Vilket kanske låter knasigt men är mera talande än att vara ensam. 

Kanske bäst förklarat  såhär: 
Yksinäinen = ensam.
Yksin/itsekseen = (för sig) själv.

Hursomhelst. Jag är själv, men när jag kom hem låg det ett par skor och en väska i tamburen och en sovande sextonåring på soffan.

<3

Jag väckte honom milt efter sådär en halv timme och matade honom med te och smörgås innan han promenerade vidare till det andra hemmet. Tydligen hade han överväldigats av vårtrötthet på vägen hem från skolan under tidig eftermiddag och stannat till här för en dusch och en tupplur. Why not?

Själv behöver jag knappast redogöra för mitt fredagsprogram, men gör det i alla fall, haha! Hade glömt min mobil hemma under arbetsdagen, ingen hade saknat mig. Lämpade av mina (sjukt ridare) Hay J77 stolar på posten på hemvägen. Ringde min Far för en pratstund, promenerande till gymet som var fullt av vältränade unga killar och en tant, varefter jag hämtade min sedvanliga Moshi Moshi sushi och cider och tidningar och badade min sedvanliga bastu. 

Lovar överraska er med något otroligt rafflande och oväntat fredagsprogram innan sommaren är förbi, okej?

torsdag 3 maj 2018

about a table and some chairs

Här i huset var det ingen som insåg att Valborg och första maj tog oss långt in i veckan; vi levde söndag ännu på tisdag och sönerna glömde att fytta till sin Far.
 
Igår onsdag anlände mitt nya matbord klockan halv nio på kvällen. Innan detta hade jag naturligtvis varit på jobb, avhämtat sonens kostym och studentmössa samt lotsat honom till barberaren, tvättat kilovis med byke, tillrett en delikat och näringsrik middag (fiskpinnar och potatismos) samt städat undan resterna efter denna måltid.

Föga hade jag anat att ett märkesbord måste monteras ihop för hand, som nån jävla freakin' IKEA möbel!

Gjorde dock detta medsamma - såklart, för kan inte vänta en sekund när jag bestämt mig för något - och när bordet var hopmonterat uppochner ovanpå mitt gamla köksbord bad jag sönerna hjälpa att lyfta ner det och vända på det. Men de var mitt i varsitt spel, så det gick ju inte för sig, alltså gjorde jag även detta själv - såklart, för kan inte vänta en sekund när jag bestämt mig för något. På detta följde lite ommöblering för vad göra med det gamla bordet som är sjukt ohanterligt och vars omplacering kräver lite planering? Det fick agera tv-bord tillsvidare. Helt genomtänkt var detta bordsbyte inte för någon vettig belysning kan man inte tala om; dock finns det plenty med ljuskällor att flytta omkring på så det löser sig. Inte helt hundra på hur det gick med feng shuin dock, men jag jobbar på den.

Bordet är Hay's "About a Table"

Efter detta var jag vrålhungrig, igen, men var tvungen att släpa mig till butiken eftersom sönerna druckit upp den sista mjölken som jag sparat för morgonkaffet. När jag återvände öppnade jag av någon anledning vårt tomflasksskåp varpå en triljon flaskor och burkar rullade ut på golvet och spillde och skramlade och hade sig och DÅ brast kamelens rygg!

(Kamelen, that would be me.)

"NEJ SAAAAATAN nu får det räcka", vrålade jag, "det här var droppen! Nu kommer ni hit ÖGONBLICKLIGEN och ordnar de här i olika kassar, hur satan är det möjligt att INGEN, INGEN utom jag i det här hemmet gör någonting överhuvudtaget utan att jag säger till!  Om ens då!"

Artonåringen dök upp och gjorde som jag sagt medan han muttrade att jag har något problem ( - jo, många! hormoner och dagdrivare being two of them - ) och är en hycklare och att de flesta flaskorna är mina ( - that's not the point! - ) och att i synnerhet de flaskorna som hade utrinnande bottenskyla kvar var mina ( - jaja, that's not the point either!)

Slutet gott allting gott, men var i säng först tolv och vaknade klockan sex, arg som ett bi. (Hormoner, ni vet, eller en del av er vet.)

Nytt bord kräver nya stolar, så dessa hade jag också beställt och de anlände idag eftermiddag med buller och bång, alltså bokstavligen, för postens kille beslöt dra upp dem för trapporna med en freakin' vagn! Tre våningar! En granne klev ut i trappan och jag trodde hen skulle detonera av ilska. (I do not blame hen.) Inte nog med detta, utan när jag öppnade lådan och artonåringen hjälpte mig att montera ihop den första stolen (för att jag var så håsig att det blev till ingenting) så visade det sig att den var fullständigt ridare. (Ridiculous, för den som inte hängt med oss sen tonåren.)

Alldeles för liten, för grund, för låg, helt ridare, helt enkelt.
("Kollade du liksom inte  specsen på förhand?" näsvisades sextonåringen. Well, shut up.)

Packade in stolarna i sina lådor igen, bar ner dem till bilen i två omgångar för retur varpå jag sprang sex kilometer i rena rama argelsen. (Ilskan, för den som inte kände mig som barn.) Det regnade hela vägen.

Och sen då?

En värdslig sak, det här med hormoner och bord och stolar och söner och tomflaskor och postgubbar och grannskap. (Och sönerna? De flydde till sin Far.)


 

tisdag 1 maj 2018

Första maj

Avslutade april månad med skumppa och goda vänner av olika suddighetsgrad....

(Min lyra tappade jag för åratal sedan och har ersatt med arvegods.)


 ....och startade maj månad med sushi och Netflix. 



May May be sunny, green and filled with happy moments.
 

söndag 29 april 2018

The Outcast

Tog en sväng till stugan på grund av oöverkomlig längtan. 

Artonåringen åkte till Tavastehus för att "chilla hos en kompis" på ett hotell som inte längre är ett hotell utan tydligen en plats för dagdrivare att chilla på. Sextonåringen sa "antagligen inte" när jag frågade om han hänger med till landet, så jag lämnade honom att sova när jag körde iväg lördag förmiddag.

Fick jobba på gården i solsken under lördagen varefter jag hjälpte Mor med diverse flyttande av prylar samt blev bjuden på strandbastu och middag. Styvfar hotade som vanligt med ostbricka men jag rymde hem innan den dök upp.  

(Ännu inte säkert på om ostbrickan finns på riktigt eller om det är en citytarina.)





Idag åt jag morgonmålet i sängen (!) med boken The Outcast av Sadie Jones - (pocket på finska visserligen, och då heter den Kotiinpaluu) - och datorpysslade tills det tyvärr blev regn, så jag dansstädade och fulsjöng iförd hörlurar. 

På min Spotifylista återfinnes bland annat dessa (Shazammat här och där):
 
Körde hem via Motonet i Borgå där jag köpte nya vindrutetorkare efter att först innan start ha klippt av två långa slamsor som hindrade sikten. Killen som snällt nog knipsade fast dem åt mig trots att de normalt inte har denna service på söndagar sa "Ojojojoj, de här var det inte mycket kvar av!"

No shit, Sherlock.

Jag körde tjugo meter bara för att inse att han satt höger torkare till vänster och tvärtom. Den högra stack följaktligen tio centimeter utanför vindrutan. Jag klev ut, bytte plats på dem och körde hem där mina söner knappt märkt att jag varit borta. Ej heller hade de tömt diskmaskinen. 

Önskemål för Walborg: dansa mera.

torsdag 26 april 2018

Familjeporträttet

Livsnjutaren:


Introverten:



 The Stuck Up Bitch:



It ain't over till the fat lady sings.

Hemma igen efter en sväng i soliga, tjugofemgradiga Bayern. Sov som klubbad inatt efter två nätter med dålig sömn på grund av ingen aircon på hotellet, intensiva dagar, sena middagar (med brandy) samt fönster mot gatan. 

Ikväll middag med söner jag inte sett på ett par veckor. 

Den ena otroligt långsmal; "Oj vad du ser mager ut", sa jag, "har du alls ätit medan jag var borta, du måste äta mera!" varpå han kontrade "Du ser fet ut, du måste äta lite mindre."

Den äldre har inte varit hos barberaren på månader och hade dessutom på pin kiv odlat en spretig mustasch.  Jag undrade om han sökt jobbet jag tipsat om, varpå han sa att nej, det hade han inte, för han hade spelat med en annan dagdrivare sen han vaknade. "Vad ÄR det du håller på med", stönade jag. "Jag njuter av livet", kontrade han, "i stället för att vara en sån där stuck up bitch."

Jag kunde ha gråtit men jag skrattade så jag nästan trillade av stolen.


* Urban Dictionary, Stuck up Bitch: a girl or a women who is generaly ugly or stupid and thinks shes better than everyone else

P S ..... and fat, too, obviously (red.anm.)


söndag 22 april 2018

Tala är silver men tiga är guld?

Lite tyst här på bloggen, tycks det. Eftersom jag reser till München imorgon lär det inte bli något större liv i luckan här de närmaste dagarna heller.

Men mina fönster är åtminstone rena och idag har jag läst två tredjedelar av Laura Manninens Kaikki anteeksi. Ännu har i boken inget sådant hänt som jag  inte själv antingen förlåtit eller blivit förlåten för. (Men parförhållanden är ju knappast mitt starkaste område, så.)

 
And that's all I had to say about that. Skärper mig kanske med skrivandet när tillbaka i slutet av veckan.

onsdag 18 april 2018

naturlig prozac

Lämnade bilen på jobbet, tog metron till centrum, drack en smoothie, köpte allergimedicin, kontaktlinser, ett par skor och två kavajer (- fel storlek? tänkte jag när jag prövade dem hemma senare, sablar! -) drack en smoothie till, promenerade hem via Granit där jag köpte nya galgar för nya kläder, drack en smoothie till, drog på mig trikåerna och drog ut på stan, igen. Idag var det lätt att springa och jag blev sjukt lycklig men till sist blev jag också så hungrig att jag trodde jag skulle avlida. Släpade mig hem och slängde i mig en tallrik avocado, skinka, ägg och räkor. 



Nu försöker jag bli sömnig. Det lyckas inte särkilt bra så hällde upp ett glas rödvin som hjälp. Imorgon bitti är jag säkert lika sömnig som imorse då jag tvangs snooza för att se vidare på min dröm, där en udda tant - som senare visáde sig vara jag själv - hade en liten mysig bokbutik. 

tisdag 17 april 2018

Jason: Very stiff.

Klickrubrik, ha-ha. 

Sorry to disappoint you.

Jason var min kinesiska massör idag.  
"Very stiff shoulders, very stiff back, very stiff neck." 
 
***

Min äldre son hoppade hux flux på ett plan till Budapest i förrgår. Jag grälade avundsjukt på honom för hans ansvarslösa livsstil och föreslog att han skulle flytta hemifrån. Det ville han inte.

Min yngre åt ikväll en avokado med räkor och packade sedan sin väska och knallade iväg till sin Far.

"Vaknar du imorgon?" frågade jag.
"Jupp. Har en rolig dag i skolan ju. HTML och sånt."

***

Nu ska jag tvätta bort min lermask ur ansiktet och annat viktigt.


lördag 14 april 2018

Schwung....

...sa det, och en vecka passerade. För första gången på länge har jag haft så mycket jobb att knappt hunnit tänka en egen tanke under arbetsdagen. Tisdag tvangs jag skippa min bastutur på grund av husbolagets styrelsemöte. Onsdag lyckades jag äntligen påbörja min skattedeklartion varefter jag släpade min äldsta son till Galna Dagarna för att pröva kostymer eftersom han nu bevisligen blir student i år. Det började krypa i hela kroppen av att stiga in där i larmet och efter att ha prövat två i vilka han såg ut som en förvuxen seriefigur gav vi upp och gick till Halonen i stället. Där hann vi precis hitta en lämplig modell för extra långsmala och konstatera att buntarna måste förlängas innan butiken stängde. Torsdag kväll gick återvände vi alltså för att mäta upp korrigeringarna och beställa studentmössa. Tittade samtidigt in i en presumtiv festlokal och skickade upprymt bilder till sonens far. Denne vidhöll dock bestämt att festen kan och bör hållas hemma hos honom. När undertecknad ifrågasatte hållbarheten i detta arrangemang föreslog sonens far en planeringspalaver för att fördela ansvaret. Ser man på. Så går vi med andra ord vidare tillsvidare.

Efter allt detta sprang jag ett varv runt Brunnsparken i för tunna trikåer och för varmt på överkroppen. Hormoner, gatudamm, pollen och en fullspäckad vecka gjorde mig totalt kraftlös och oföretagsam. Halv tio klampade sönerna iväg till butiken "för det tycks ju inte serveras någon mat i det här huset idag". Nej då, det tycktes det inte.

Igår efter jobbet min vanliga runda med gym, hämt-sushi åt mig och sextonåringen eftersom artonåringen åkt iväg och hälsat på kusinen och himmelsk bastu. Hann dricka ett glas bottenskylt med rödvin innan jag kröp i säng, släckte lampan klockan elva - när hände detta senast på en fredag? - och sov tio timmar i ett sträck.

Ute full vår, längtar oerhört till landet där inte ögonen slammas igen av gatudamm eller halsen känns som ett rivjärn och solen säkert värmer och det börjar grönska och man har naturen rakt inpå.

måndag 9 april 2018

Flickalillifiering (tytöttely)

Mina söner kom äntligen hem! Vi hade inte täffats på över två veckor tror jag. Men den äldre var ledbruten och asocial efter att ha vunnit höntsä-futsal-FM-guld igår och den yngre var mitt i ett spel när maten blev klar så han åt i sitt rum. Ett kärt återseende trots allt.


Artonåringen och jag diskuterade som sagt hans framtid och prioriteringar över chat förra veckan och det blev inget bra alls. Kunde än en gång konstatera att det är omöjligt att kommunicera mångsidigt genom elektroniska medel. God kommunikation kräver fysisk närvaro; så är det bara. Är nu mycket mindre oroad över hans framtid efter att ha rufsat om honom i håret och serverat honom Burana och magnesium och lax med potatis. 

(Mindre orolig och mindre arg även om han sa att "Sluta oroa dej, jag kan alltid fara till Barbados och bli en Instagram-stara om jag inte kommer på vad jag vill studera" samt "Jo jo du började studera genast efter skolan, men hej, du är flicka.")