Karlsson på taket träffar en politiker på Sally's

Andra dagen i Stockholm tittar jag in genom fönstret på krogen Sally’s i Gamla stan.  Jag är genomfrusen efter timmar av promenader på Skeppsholmen och längs kajen men tvekar. Vissa restauranger är det lätt att gå in på ensam, andra inte. En kypare gläntar på dörren just som jag tänker promenera vidare: ”Vi har plats”, säjer han och föser in mig.

 

Jag beställer ett stort glas Chianti – inget värmer som rödvin – och en hönspasta med vitlök och chili. Det är ett par timmar kvar tills jag ska vara på båten och det är skönt att sitta ner. Precis som jag börjar på min pasta (som är vansinnigt god) ser jag i ögonvrån att en kille kommer in och sätter sig snett bakom mig.

Han ber om carpaccio och ett stort glas rödvin.
"Har legat hemma magsjuk i sju dagar, asså, så...", förklarar han för kyparen. 
"Vad tråkigt", säjer kyparen artigt samtidigt som jag flyttar mig lite framåt på soffkanten. "Vi ska se om vi hittar något som hjälper." 

Maten smakar inte riktigt som tidigare men rödvinet värmer gott i magen. Snart hör jag killen bakom mig ropa på kyparen igen. "Hallå där. Hallå. Hallå där!"  

Till slut kan jag inte låta bli att vända mig om. 

"Nämen tjena!" säjer killen, lutar sig tillbaka och höjer handen. Kyparen syns inte till och jag inser att han hela tiden ropat på mig. Hans hår står på ända och han ser lite manisk ut, som om han vait berusad i sju dagar snarare än magsjuk. Fast det ena utesluter ju inte det andra. "Läget?"

"Jo tack...", säjer jag lite tveksamt. 

"Inte har du en cigg?"

"Nej, nej det är tio år sedan jag slutade."

"Själv har jag har inte rökt på ett halvår, men jag tänkte...". Han pekar på fernet brancan som kyparen hämtat. "Ja alltså jag har varit magsjuk i sju dagar..."

"Jag hörde det", avbryter jag. "Och du tänkte att det är en lämplig dag att börja röka igen?"

Han rycker på axlarna. "A, måste nog skaffa cigaretter." Han ser sig lite rastlöst om, tittar på mig och frågar:

"Jobbar du med politik?" 

"Nej verkligen inte!" Jag skrattar till. "Bryr mig inte det minsta om politik. Hurså?"

Han viftar med handen framför ansiktet, säjer att jag ser så ut.

(Så var vi här igen. Är jag inte Jamie Lee Curtis - i Halloween, av alla hennes filmer - så är jag tydligen politiker. Det är glasögonen, borde kanske byta. Jamie Lee Curtis looken kan jag knappast något åt.)

Jag hör att kyparen tipsar honom om en 7-Eleven mittemot som säljer cigarretter så han försvinner och jag får ro att äta upp min pasta och beställa en espresso. 

"Sådärja!" rapporterar han när han är tillbaka. Jag blir lite matt men tänker 'var inte så fientlig, Bopo, var inte så fientlig' och vänder mig mot honom. Det ligger en ask Lucky Strikes på hans bord.

"Var det värt det? Cigarretten?"

"Nja, alltså jag har inte rökt på fem år, och sen magen, du förstår.... åt bara halva carpaccion..."

Nämen hallå alltså! Vi sitter på en restaurang.

"Jag gillar din dialekt förresten."

"Som Mumin?"

"Ja lite kanske. Jag menar, det finns ju fyllesnacksfinnar, men din dialekt är fin...." 

Déjà vu. Jag hör mig själv mumla något om skillnaden på finlandssvenska och svenskatalande finländare, men ger upp. Jag diskuterar artigt en stund om varför jag tog en tripp till Sverige ( - barnen på resa med sin pappa - jaså du är också separerad, vad gör du ikväll? - ska vara på båten rätt snart - ja själv går jag väl bara hem - är du härifrån? - nej från Vasastan - som Karlsson på taket? - just det ja, kan jag bjuda på ett glas vin? - nej tack, måste nog gå till båten nu.)

Vi önskar varandra god fortsättning och ett gott nytt år. Jag cirkulerar kvarteren en stund  och värmer mig i en polkagrisfabrik på Lilla Nygatan innan jag hämtar min kappsäck på hotellet och börjar promenera mot hamnen.