måndag 27 april 2015

Jag tycks ha varit frånvarande typ hundra gånger.

Den rödhårige sonen slår sig ner och äter.

"Vad är det där gröna?"
"Spenat."
"Det är ju typ massor."
"Det smakar nästan ingenting. Sluta gunga på stolen. Inga läxor till imorgon I suppose?"
"Nej."
"Och inga prov den här veckan."
"Jo."
"Jo? I vadå?"
"Typ fysik."
"Typ?"

"Nå, fysik."
"Det är ju alltså i övermorgon. Så du måste börja läsa idag."
"Ja-a?"
"Kommer den dagen någonsin att komma, då du börjar läsa av dig själv på ett prov?"
"Vafan den har ju ren kommit typ hundra gånger!"

one of those days


lördag 25 april 2015

"sitten saamme sisään ja aloita saman tien"

Eftersom hyreslägenheten stått tom i åratal avtalade jag med hyresvärden att jag får anlita utomstånde städhjälp för att få den i skick. Helt kunde jag ju inte hålla mig utan tog själv ner gardinerna, avlägsnade plastmattan i tamburen och skurade tuppen och badrummet. Varje besök påföljdes av minst ett dygns andnöd. (Fick sedermera utskrivet Ventoline av företagsläkaren men det är en annan historia). Hursomhelst googlade jag städfirmor för resten av jobbet och fick slutligen napp hos Hoptim som lovade komma och engångsstäda.

"Sopiiko perjantai klo. 9:30? Sitten saamme sisään ja aloita saman tien siivousta."

Jaha, jovisst. Fredag morgon åkte jag via Fabriksgatans Fazer där jag grabbade en cappuccino och en croissant till frukost som jag inmundigade på gatan medan jag väntade på städerskan. Hon visade sig vara ett helt team som uppenbarade sig i olika vevor och från olika håll. Först en ung stirrig flicka som höll på att promenera förbi mig men artigt skakade hand när hon upptäckte mig. Senare hennes väninna som inte ägnade mig en blick utan utbrast i en estnisk svada om hur svårt det är med busstrafiken här i landet. Efter detta väntade vi ytterligare en kvart på "meijän pomo" som kurvade in på trottoaren i något som kan ha varit ett lapptäcke till Ford Taunus i olika färger och fullt med ester i olika storlekar och åldrar. Meijän pomo klev ur och gestikulerade vilt, ropade argsint kiire kiire, vände sig till mig, höjde handen och sa huomenta, sneddade över gatan, klev in i ytterligare en bil full med ester och åkte iväg. 

Ur Taunusen klev en storvuxen karl som påminde mig om Den Blonde i Larssontrilogin. Han var ungefär lika talför och plockade ur bakluckan ut ett set med städattiraljer som var av samma kaliber som dammsugaren kvarlämnad i hyreslägenheten (vilken Kierrätyskeskus vägrade ta emot). I samlad tropp klev vi de två trapporna upp och synade lägenheten.

"Kaikki pölyt, kaikkialta. Kaapit, seinät, lattiat, katto", sa jag när Den Blonde avlägsnat sig med en skrynklig lapp med faktureringsadressen i näven. Flickorna tittade skeptiskt på det flagande innertaket och jag fortsatte: "Jos tulee alas, niin tulkoon."

Flickorna nickade och hummade. "Kolme-neljä tunti. Jättäkö avain?"
"Ei ollut tarkoitus", sa jag hastigt. "Jätän numeroni tähän, jos jotain."

Det var med viss tvekan jag lämnade lägenheten bakom mig, men åkte där via efter arbetsdagen och kunde med en lättnadens suck konstatera att jobbet var klanderfritt gjort. Den värsta, tunga dammlukten var borta och alla ytor så rena de nu kan bli, somliga av dem till och med sken vilket jag aldrig trott möjligt. Har idag finjusterat helheten med hjälp av fönstertvätt, rumsdoft och bonsaiträd. 

Det är nästan, nästan så att det håller på att bli hemtrevligt därborta.


fredag 24 april 2015

Utrensningen

Kanske inte riktigt hälften, men nästan.

Before:


After:

 Gone:


Note to self: ett mer praktiskt klädskåp kunde vara på sin plats efter renoveringen.

torsdag 23 april 2015

Pollen och sushi

Världens hösnuva. Här hjälper ingen Heinix minsann. Att gå två kvarter hem från butiken eller upp för trapporna är en sådan ansträngning att jag inte ens orkat tänka tanken att gå och springa den här veckan. 

Och så sömnig att jag nästan försov mig imorse och efter jobbet kom jag rakt hem, lade mig platt och sov en halvtimme. Far föreslog Zyrtec men den fick mig i tiderna att låsa in mig på jobbets toalett för en tupplur, så jag avstår. På radion hörde jag om något antihistamin som man inte blir trött av, men har glömt vad det var.

Så hur gör man med middagen energibefriade dagar som dessa? Man bjuder sig till syster på pasta en kväll (- tack, det var gott, även skvallret behövdes -) och går ut och äter den följande. Eftersom femtonåringen är på fotbollsresa i London och mest tycks drälla på ölpubar med sin far får jag och trettonåringen bestämma. 

Vi är ense.

  
Hanko sushi. Som vanligt bara vi två och några enstaka till som hittat hit.
(http://www.hankosushi.fi/ravintolat/helsinki/unioninkatu/ )

måndag 20 april 2015

Söderut på kvällsdusch

Badrummet i vår tillfälliga lägenhet måtte vara ett praktexemplar av en oövervakad rörsanering. 

Handduksbatteriet är strategiskt placerat mitt inne i duschhörnan. Någon hörna kan man kanske inte tala om ifall den saknar både duschväggar och draperistång. Lavoaren är placerad precis mitt på väggen och lämnar just och just plats för en tvättmaskin och det finns inga förvaringsutrymmen eller skåp i hela badrummet. Inga knaggar heller för den delen. 

Detta och det faktum att golv och väggar var missfärgade av både rostvatten och något odefinierbart grönt och spridda röda tarraremsor som satt som berget gjorde mig närmast gråtfärdig efter första besöket. 


Men efter en timme med Ajax och rotborste igår såg badrummet praktiskt taget nyrenoverat ut - inte ur Laattapistekollektionen 2015 precis men i alla fall rent och snyggt - för det har ju faktiskt stått mer eller mindre oanvänt sen rörsaneringen 2008. Efter att jag idag fått upp duschstång, draperi och knaggar och hängt upp lite handdukar och lagt in en badrumsmatta är det nästan så jag skulle vilja åka dit och ta min kvällsdusch.

Nja, kanske inte ändå, men det blir nog bra det här. 

PS Bilderna är från "före".

söndag 19 april 2015

Att inte ha någonting att sätta på sig

Häromdagen läste jag en artikel om en kvinna som blev trött på att vareviga morgon fundera ut vad hon skulle ha på sig på jobbet. Hon löste problemet med att gå ut och köpa några par svarta byxor och tio vita skjortblusar och har klätt sig på samma sätt varje dag sen dess.

Någon gång i tiden planerade jag alltid kvällen innan vad jag skulle ha på mig följande dag, för att spara tid. Sedermera har jag gett upp den tanken eftersom det är stört omöjligt för mig att idag veta om jag imorgon känner för kjol och klackar eller jeans och tröja. Nu är det inte som om någon skulle bry sig om vad jag har på mig - varannan dag sitter jag ju ensam på kontoret, men jag måste få klä mig enligt humör. Annars är det som att stiga upp på fel fot och fortsätta på den hela dagen. 

Tyvärr finns det morgnar då jag inte vet om det är kjol- eller jeansdag förrän jag prövat varenda möjliga kombination, detta i värsta fall med en envis vårsol gassande genom fönstret och en växande ilska och tidspress. Resultatet syns i mitt klädskåp som under lyckade perioder hålls snyggt i högst tre till fem dagar på raken. Vanligtvis närmare en.

Given all this - denhär tidstjuven, källan till frustration när man inget har att sätta på sig samt den påföljande oredan som jag har så svårt att tåla fastän jag skapat den helt själv - så känns ett liv i svarta byxor och vit skjorta nästan lockande. Så långt kommer jag nog aldrig, men hoppas nu i samband med flytten kunna skala ner antalet plagg med närmare hälften.


(Så kan jag köpa lite nytt sen.)

fredag 17 april 2015

Fredagens höjdare

Ringer min trettonåring.

"Hej, är du hos mej?"
"Mhmh."
"Jag sitter ännu på jobbet och åker via några ärenden, hemma om ett par timmar."
"Mhmh."
"Är allt okej?"
"...."
"Du låter lite ledsen?"
"Jå, för att du ringde!"

torsdag 16 april 2015

"Allt ordnar sig."

Min käre ex-make brukade alltid säga att allt ordnar sig, och det gjorde mig galen. Anser ju själv att ingenting ordnar sig om man inte ordnar det. (Man = jag, i detta fall.)

Men såtillvida hade han rätt, att allt har en magisk tendens att ordna sig. Imorgon får jag nycklarna till vår tillfälliga lägenhet snäppet söderut härifrån. (Tack Facebook.) En remppakarl hittade jag hos grannen och han kan börja anytime, ju förr dess bättre. 

Med den här farten har jag nytt jobb och en drömkarl innan jag hunnit säga flasklock.

Fast först ska jag packa och städa litet. 

 
En glimt ur vårt nya hem.  

Märkväl att dammet, den flagande målfärgen, det frimärkstora badrummet - tydligen planerat av en blind dykare eller nudist, återkommer till detta senare -  avsaknaden av plats för diskmaskin, tapeterna med år av minnen i strukturen och lukten av gammal tant som fick mig att vaka stirrögd en hel natt i beslutsångest inte syns på bilden. När morgonen grydde tedde sig dessa problem värdsliga och redan följande dag var jag på plats med måttband, penna och papper och flyttade mentalt in både mig, mina söner och alla våra möbler. Det får vara lite lägeranda över tillfälligt boende. Dessutom är det terapeutiskt att diska. Plus att jag är arbetslös i höst så kan lämpligtvis tvaga också kläderna för hand, om inte tvättmaskinen ryms i badrummet.

Och titta vilken vacker kakelugn.

tisdag 14 april 2015

Neukkariunet

Ilmassa on kevätväsymystä. 

Itseäni väsyttää lähinnä iltaisin, olin eilenkin nukahtaa ennen kymmentä sohvalle, mutta aamuöisin olen edelleen vaikka kuinka pirteä. Siihen eivät auttaneet mitkään viisareiden siirrot. Nousin turhautuneena varttia vaille kuusi ja totesin että varhainen aamu on varsin mielekästä aikaa ja pyykit voi imeisesti viikata myös ennen töihin lähtöä.

Töissä sen sijaan oli väsynyttä porukkaa. Vilkaistiin Hesarin sunnuntaista artikkelia nokkaunista ja mietittiin, missä meillä voisi nukkua päiväunet. Ehkä neukkarin pöytä ajaisi samaa asiaa kuin kotona sohvalla otetut iltapäivänokoset; kun kirja putoaa kädestä olet nukkunut tarpeeksi. Tai vastaavasti, kun putoat neukkarin pöydältä, olet jälleen pirteä.

On se houkuttelevampi vaihtoehto kuin tämä:

Kuva: Helsingin Sanomat

fredag 10 april 2015

Multitasking

Igår svor jag på att gå och springa idag, mitt psyke och mina axlar som är vid öronen behövde det och vädret hittills har inte varit sådant att man jag springer i det. Men idag skulle jag. Utan tvekan.

Men plötsligt blev klockan tio över sju och ingen middag hade jag fixat och bastun var klockan åtta och inte hade jag ju någon bastucider heller. Blixtöverläggning med mig själv, first things first. 

Slängde på mig joggingkläderna, drog ett euforiskt varv runt Brunnsan en meter över marken, svängde upp före Saluhallen, sneddade in i Hanko Sushi och beställde ett medium och ett maki- set - "tulen vartin sisään hakemaan" - joggade över Kaserntorget och in i S-Market där jag nappade åt mig en Crowmoor Dry, försökte hålla avstånd till andra kunder och se ursäktande ut, (jag bokstavligen ångade), fick en lilla krisen vid tidningshyllan eftersom det inte kommit ut någon ny Anna (som jag läser i bastun), nöjde mig med en Tara trots att limryggen löses upp i värmen, det är sånt man får ta, stegade tillbaka till Hanko efter min sushi, spejade in i fullsatta The Cock på vägen, hemma igen lagom 19.57 för att packa bastuväskan och knalla ner och in i värmen och fukten och början på weekenden. 

Äntligen.

Av trettonåringen fick jag en high five när han fick syn på sushin och så mmmm-ade vi hänfört medan vi åt. Sörplade Cola och Cava och levde livet.

tisdag 7 april 2015

Bland gatudamm och läxböcker

Påsken kom plötsligt och oförhappandes med sitt ruggiga väder. Helgen fylldes av äggmålning, bastubad, vin och mat i olika sorters sällskap.



Solen tittade fram till sist och när isarna gick vågade jag mig på ett dopp efter bastun.


 
Hemma i stan igen möttes jag av gatudammet, vardagen och de omisskännliga spåren efter en trettonåring som suttit och "gejmat" hos mig under dagarna.


Med honom har jag försökt läsa finska ikväll. Hans motivation och fokus var på topp som vanligt.

Jag: "Vi börjar med perfekt. Kan du översätta 'Har han läst boken?'"
Trettonåringen: "Visste du att det finns opium i vår slöjdsal?"

Nej, det visste jag faktiskt inte. (Ibland när jag läser lärarnas meddelanden på Wilma har jag nog undrat vad som är problemet, men kan nu lägga ihop ett och ett.)

Efter att klockan sju på kvällen ha öppnat kapitlet om partitiv pluralis som tydligen kan bildas på åtta olika sätt enades vi om trettonåringens taktik: "Man skriver väl som det låter bäst!" Vi beslöt att promenera till Stockmann och köpa kokosbollar* och satsa på nästa finskaprov i stället.

*kookospalloja