Heartbroken x 2

Remppafirmans arbetsledare var inte alls förtjust i tanken på att skydda och under renoveringens gång flytta omkring multipla lådor med texten STUFF. Så jag tog skeden i vacker hand, kavlade upp ärmarna igår kväll och förde upp de resterande lådorna på vinden. Dessutom gick jag igenom alla våra böcker - tja, nästan alla, inte de som hamnat på vinden redan för flera år sedan - och sorterade enligt KonMari i sådana jag vill behålla (1 låda) och sådana jag vill donera (6 lådor).

Det gick ännu någorlunda, fast det skar i hjärtat, men värst var när jag kom till lådan som hette tidningar och stuff.  Jag ÄLSKAR tidningar. Kan inte gå till butik utan att köpa en tidning. Vill ha tidningar liggande i högar ÖVERALLT hemma.

Men. Efter noggrann överläggning med mig själv kastade jag bort runt tvåhundra Kodin Kuvalehti, Koti & Keittiö, DEKO, Skriva och Kamera.

Hjärtskärande. Några kvar, för syns skull bara.

Hemma möttes jag av ytterligare ett brustet hjärta. Vid middagsbordet var trettonåringen grå i ansiktet och vägrade svara på tilltal.

"Hans dator funkar inte", nickade hans bror mot honom. "Så han gick och lade sig och är lite trött nu tror jag."

"Typ grafikkortet", fick trettonåringen fram när jag försiktigt undrade. "Man ser ingenting, eller jo när jag kopplade till motherboarden så syntes det men helt sjukt dålig graffa, alltså sjukt dålig." Vid det här laget darrade underläppen så att han måste tystna.

Shit. Nu kan det ju hända att ni minns episoden med lavalampan. Följaktligen känner jag mig skyldig till detta, även om jag tålmodigt fönade datorn efter episoden och den har fungerat i ett par veckor efter det. Googlade imorse någon suspekt firma som enligt internetbekräftelse dyker upp och diagnosticerar ikväll.

Lite färg tillbaka på trettonåringens kinder efter den här nyheten. Få se nu.