söndag 30 augusti 2015

Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet

Min största fasa när jag blev arbetslös var att jag skulle komma att sitta hemma och rulla tummarna och bli avtrubbad, deprimerad och gråtfärdig. No can do. Tänkte dessutom att jag måste ta detta tillfälle i akt och ens försöka söka mig mot sådant här i livet som jag njuter mest av.

En av mina drömmar sen länge har varit att jobba med ord och bild i någon form. Jag tänker layout, illustration, webdesign, något åt det hållet, och har länge velat lära mig använda Illustrator och InDesign. Efter många funderingar fram och tillbaka ansökte jag om plats på linjen för grafisk design på folkhögskolan HEO och fick den. Efter att ha varit på deras introduktionstillfälle var jag eld och lågor. Nästa steg var att kontakta arbetsförmedlingen för att anhålla om lov att studera medan jag lyfter arbetslöshetsunderstöd. Det fick jag inte. "Sinulla on jo korkeakoulututkinto ja päätelmämme on, etteivät kysesiset opinnot paranna työllistymismahdollisuuksiasi."

Jaha. Nå, det har de kanske rätt i, men jag blev ändå rätt överraskad då jag föreställt mig att aktivitet från den arbetssökandes sida eventuellt skulle belönas, så var det inte. Sökte f ö också en praktikantplats på Sarjakuvakeskus, som jag skulle ha fått. Ringde arbetsförmedlingen för att fråga hur sannolikt det är att jag får lov att jobba (gratis) där ett par månader medan jag lyfter arbetslöshetsunderstöd - det finns en ansökningsprocess för detta som tar ett par veckor - och biträdet sa: "En olisi kovin optimistinen, kun sulta evättiin se koulutusmahdollisuuskin. Josko sitten kun olet ollut vuoden työttömänä."

Bara att glömma det också, alltså. Inte helt imponerad av allt detta, kan jag lova.

Lyckligtvis hade jag också ansökt om plats på grafiska designlinjen på Helsinki Design School och blev antagen även där. Jag hade mina dubier om huruvida det blir något alls i handen av studier som består av endast 21 närdagar och resten distansövningar, när den motsvarande ettåriga linjen på HEO består av mångsidiga heldagsstudier och praktik. Skolningarna kostar förresten lika mycket (jfr ca 150 undervisningstimmar på HDS mot 1000 timmar på HEO). Hursomhelst hade jag inget val. Som arbetslös kan jag bra gå på HDS eftersom det inte hindrar mig att ta emot eventuella jobb. (Som jag inte ännu sett röken av, men det är en annan femma.)

Studierna började i fredags med Miika Saksi som föreläste om stil och god smak, och fortsatte igår med Anni Puolakka som berättade om grafisk design genom historien och om hur man bygger sin egen portfölj av arbeten. Båda föreläsarna gav oss hemuppgifter som ska göras innan nästa föreläsningsserie i september.

Jag har fortfarande mina tvivel om hur mycket man hinner lära sig på den här begränsade tiden, men om inte annat får man inspiration, tips och kunskap av folk i branschen samt tillgång till Photoshop, Illustrator och InDesign. Programmen får vi snabbskolning i senare, men i praktiken blir man nog tvungen att lära sig dem själv.

Utöver detta anmälde jag mig huxflux till en distanskurs i illustration, ordnad av svenska  Berghs School of Communications. Där får man ett kursbrev och 1-2 uppgifter i veckan fram till årsskiftet. Illa rädd att jag borde kunna använda Illustrator eller åtminstone Photoshop för att klara av kursen, men det kan jag inte. Ännu. Har inte ens fått licensen till programmen ännu, men laddade nog ner en testversion av Photoshop häromkvällen och använde halva natten till att luska ut hur jag omvandlar en bild från 72ppi till 300ppi och vice versa. Då kan jag rita min bild för hand och scanna in den i rätt format, det får duga till att börja med.

Vid sidan om detta funderar jag på badrumsinredning, kök, golv, dörrar, väggplacering och målfärger. Jag lär inte ska bli uttråkad åtminstone den här hösten.


fredag 28 augusti 2015

not to worry

I början av sommaren tappade jag så mycket hår att jag nästan grät.  Det har hänt förut, det är väl ett av mina tiotals olika sätt att reagera på stress och osäkerhetsmoment och jag borde väl veta vid det här laget. Men varje gång känns det lika obehagligt och lika skrämmande och slutgiltigt.

Men Bopo augusti kan nu säga åt Bopo maj: "Do not worry, dear. It'll be alright."

(Ska försöka applicera detta på alla mina osäkerhetsmoln.)
 

Hälsningar, Barometern.

 

tisdag 25 augusti 2015

Busy being bored

Hej bloggen, hinner inte riktigt med. Det tar så fruktansvärt mycket tid att vara arbetslös.

Har varit tvungen att hänga många timmar på golfbanan på sommarens varmaste dag och sedan ta en sväng via Laattapiste för att titta på ett kakel och säga "anteeksi mutta haisen varmaan tosi pahalle" och därefter håglöst vrida på olika kranar på Bauhaus och ursäkta mig med "anteeksi mutta olen ollut auringossa koko päivän, ajatus ei ihan kulje."

En titt in på Kaserngatan gav vid handen att det inte precis är bråttom med kranbesluten.... 

Vy från f d kök, blivande Mistress Bedroom mot blivande WC.

Kiasma?

Femtonåringens blivande rum.

Lite oroad över frågetecknet.

F d kök, blivande Mistress Bedroom.


Badrum. Really?

Trettonåringens frimärke till rum med vy genom blivande WC mot Mistress Bedroom.

Bara jag får lite tid ska jag försöka publicera en f d bottenplan och en bottenplanen to be. Med hopp om att kunna dokumentera renoveringen på ett lite mer stukturerat vis än detta kaos.

måndag 17 augusti 2015

Pesänrakennusvietti

Kävin keittiösuunnittelijan luona piirrustusteni kanssa. Ehdotin sitä sun tätä ja halusin kaikki mahdolliset siirrettävät saarekkeet ja optiot; hän ihmetteli ja otti muistiinpanoja.

"Minuun iskee aina silloin tällöin niin valtava uudelleen sisustamisen vimma", selitin. Olen perinyt tämän taipumuksen ilmeisesti ukrainalaiselta isoisomummiltani. (Sitä en keittiön edustajalle kertonut, vaikka kylläkin kaikenlaista muuta.) "Siksi haluaisin lukita mahdollisimman vähän ratkaisuja."
"No jos sulle tulee kerran kuussa se pesänrakennusvietti, niin...."
"Ei kai sentään kerran kuussa", keskeytin. "Mutta kerran tai kaksi vuodessa."

Menin kotiin - tilapäiseen evakkokotiini - ja tuijotin olohuone-makuuhuone-työhuone-vaatehuoneyhdistelmääni joka ollut samannäköinen kokonaiset kolme kuukautta. Ahdisti.

Vartin sisään oli huoneessa uusi järjestys. Ei mikään kovin kaunis, looginen tai täydellinen, mutta saan sentään katsoa ikkunasta ulos kun täytän työhakemuksia tai haaveilen tulevasta. Ja ainahan voi järjestää taas uudelleen.



PS. Ei, tämä ei ole sellainen pesänrakennusvietti, jos niin kuvittelitte. Kai tämä uudelleenjärjestely littyy tällä kertaa syksyyn jolloin kaiken on aina muututtava ja myös jonkinlaiseen hallinnan tunteen menettämiseen tämän kaiken epävarmuuden keskellä. Tällä tapaa pystyn hallitseman edes hetken aikaa oman, pienen tilani ja mieleni.

fredag 14 augusti 2015

Djurparken på andra sidan bron

Det är snart en månad sedan vår resa och min skildring är olovligt sen och min bloggaktivitet patetisk. Solen värmer äntligen därute så jag omöjligen hittar inspiration att kliva in här. Och visst har det hänt att jag dröjt på stans terrasser om kvällarna, dansande som vore det min sista dag på jorden, och därmed förkortat den påföljande dagen avsevärt. Nåväl, det ska nog bli ordning på torpet här också förr eller senare. Lite oroväckande är den här lugna lunken som mitt liv har tagit. Jag bryr mig inte om någonting, jag orkar inte oroa mig och själva Eckhart Tolle skulle förvånas av min förmåga att vara i nuet. 

(Jo, jag har letat jobb, de söks alla på möjliga och omöjliga sajter som alla har sina egna formulär och sidor och det tar timmar att fylla i dem och fastän det står att 'LinkedIn profile import successful' så importeras högst ens namn och precis allt annat får man fylla i på nytt, varje gång, gång på gång, och man blir helt utmattad och får någon vecka senare till svar - om något alls - "kiitos, mutta ei kiitos". That's all i had to say about that.)

Men, tillbaka till resan. Vart vi än åker och jag frågar femtonåringen vad han vill göra så väljer han att gå till en djurpark. Inte mig emot, jag fascineras av djurparker minst lika mycket som han. Trettonåringen not so much, men vi lade ändå in Köpenhamns djurpark som nästa destination på navigatorn. Efter en hisnande färd över Öresund påföljd av diverse trilskande - eller vad är kiukuttelu på svenska? - denna gången från mor i familjen p g a smärtsamt skräp i ögat, obefintlig address på den jäkla djurparken och avsaknaden av allmänna toaletter, var vi framme på Köbenhavns Zoo

Mängden djur var imponerande, medan omgivningarna mest såg ut som att man lite glömt att bygga färdigt. Abslout charmigast var isbjörnen som simmade sin runda, dök, tog ett rutinerat avtramp från plexiglaset med baklabben, frustade upp över ytan och såg ut att njuta i fulla drag med slutna ögon innan hen igen dök ner och upprepade samma runda, gång på gång, till åskådarnas förtjusning.

Laddar upp en bildkavalkad som endel av er redan sett på Facebook. Varning - de är många. Kunde liksom inte låta bli.




















Denna norshörningsunge stod för årets brainigaste ansiktssuttryck.

tisdag 11 augusti 2015

Indiansommar

Just en sådan här dag är det inte särskilt tungt att vara arbetslös. 

Tog systersonen till Eirastranden där han vräkte i sig en chokladglass stor nog för en hel karl och efteråt simmade i vad som kändes en evighet för undertecknad, som bara vågade kliva i till anklarna. Sedan tror jag att vi båda slocknade en stund för jag har en känsla av att jag vakande av mitt eget snarkande. Jag väckte liv i systersonen som yrvaket satte sig upp och bedyrade att han bara solat.

På vägen hem till lunchen jämförde vi våra solbrännor.