Pappret

Hittade ett skrynkligt papper i hörnet av trettonåringens rum.

"Är det här bortkastning?" frågade jag.
"Jo, typ."

Öppnade det för säkerhets skull.

I rest my case.

Söndag

Illustrationsuppgift på temat kärlek och saknad.

Sju koppar kaffe, timtal vid skrivbordet och datorn, en nackspärr som inte är av denna världen. 

Ska kurera med en promenad till gymet och bastubad. 

Önskar mig: ett ergonomiskt arbetsbord och hyfsad belysning.

 

my take on domestic violence

Tills sist diskade han i alla fall och på morgonen var det en fröjd för ögat att öppna torkskåpet. Till skillnad från när undertecknad diskar var ingenting sönder och ingenting trilllade ut i huvudet på mig. 

 (Nimimerkillä: "Stekpanna i huvudet i somras, och det involverade inget slagsmål.")

Bakom kulisserna

Nämnde jag redan, att det är lite mycket just nu?

När jag kom hem halv fem mötte sextonåringen mig i dörröppningen.

"Var har du varit? Från tio till nu?"
"Vad menar du?" undrade jag.
"Jag kom hem klockan tio, du var inte här, och du kommer först nu?" 
"...vad gjorde du hemma klockan tio?"
"Jag slutade, men det hör inte hit. Var har du varit?"
 "...vad fan... okej okej, jag var och anmälde mig hos min parole officer."
"Vad är en parole officer?"
"Han övervakar mej medan... äsch, glöm det. Jag var och printade ut mina arbeten, sen och välja färger till lägenheten, sen på lunch med en bekant och via några inredningbutiker och sen hade jag träff med köksleverantören. Däremellan köpte jag skavplåster. Hurså? Räcker det? Det ju är inte som att jag skulle sitta på min röv hela dagarna." 

Kom efter denna rapport på att jag är hans mamma och han är mitt barn. Nåväl. Återtog min förlorade respekt genom att beordra honom att diska.

"Kan jag ju inte. Är mitt i en FIFA match."

Learning by doing

Från....

till...

Och när jag var som mest frustrerad kom trettonåringen och visade mig the magic wand och löste alla mina problem och det slog mig att kanske inte alla hans timmar vid datorn har varit bortkastade after all.

Dagens räddning!

Som att vara på jobb, fast tyngre.

Har suttit framför datorn precis hela dagen, från nio till aderton trettio*. 

Löst problem (renovering), fattat beslut (renovering), backat beslut (renovering), fattat nya beslut (renovering), analyserat (illustrationer), gett feedback (åt kurskamrater), lärt mig nya program (Photoshop, igen), svurit över nya program (Illustrator), haft axlarna uppe vid öronen, förvärrat min nackspärr, undrat var jag lagt seriekortet till massören.

Vid sju slängde jag trettonåringen till en Parkour-kurs som han plötsligt ville gå på tack vare kompisgrupptryck. Jag svalde min intuitiva vilja att påminna honom om att jag försökt övertala honom i fyra år och han har vägrat. Myste och tjoade inombords i stället. Nu är det legitimt att han klättrar i lyktstolparna.

Körde genom halva Esbo efter diverse parkettprover, skrev upp vad jag hämtat var för att mitt minne annars sviker mig. Bläckpennan läckte som ett såll och i matbutiken stirrade mina medmänniskor på mig som om jag haft tyfus. Märkte i backspegeln att jag dessutom bara mejkat mitt ena öga. 

"Min dag var helt skit", sa jag åt trettonåringen vid middagsbordet. "Allt vara bara skit. Alla mina beslut var dåliga, jag kan inte Photoshop och ingenting blir som jag tänkt mig. Hur var din?"

"Helt normi skoldag. Alltså helt skit. Ska jag hjälpa dig med Photoshop?"

Ville ta några foton att pigga upp den här dystra skrivelsen med, men det är kolmörkt och usel belysning i hela lägenheten. Den enda lampan med power var ett lysrör, typ skolsal. Igår började det blinka frenetiskt så jag för ett ögonblick trodde jag var på nattklubb. Det var jag dessvärre inte.  

Mitt kollage igår kväll fotograferade jag på badrumsgolvet, där lamporna ännu fungerar lite.

I väntan på bättre dagar postar jag detta sädesfält för att representera dagens stämning.

* Lögn. Vid ettiden gick jag faktiskt av och an till köket och kokade räksmakande nudlar som jag slängde i mig med mängder av soja innan jag återvände till datorn elva minuter senare.

Catching up

Dagens tema: färger.

Hur hann jag någonsin jobba?

Vart går då all min tid, frågar jag mig. Och svarar.

• till Photoshop tutorials - jösses så jobbigt och frustrerande att göra saker med deadline i program man inte behärskar, aaargh!
• i trafikstockningar, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs ("Bortkastade pengar, hundratjugo euro? Jag går hem. Jag GÅR hem.")
• därefter kryssande omkring i diverse järnhandlar, utforskande golvmaterial tills närapå gråtfärdig av obeslutsamhet 
• till matlagning, diskande och bykande och nejmen sidu, matlagning igen!
• i trafikstockningar, igen, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs del två för att få ett samtal om att denna är uppskjuten p g a annalkande regnväder ("Yes!!!" sa den ena medan den tappre äldre somnade dubbelvikt på baksätet) 
• med ficklampa på Kaserngatan efter mörkrets inbrott, jag har äntligen nya rum!
• till planering av tonåringsrum på 4,8 kvadratmeter

• till ritande olika slag av kursarbeten för vilka får mördande kritik av sextonåringen ("Jag får obehag när du alltid ska rita något inspirerat av ditt eget misslyckade dejtingliv.")

• till kakelfunderingar och köksplanering 
• till misslyckade försök att uppfostra mina barn till individer som inte lämnar saker och ting till sista sekunden (Ni vet...."Gör inte som jag gör, gör som jag säger.")
• .... men nu, snart också till bastubad, pheeew

Fredagsflow

När jag kom hem från Palma höll jag på att hamna i "vad-är-meningen-med-mitt-liv"-träsket.

Hade inget jobb att komma tillbaka till, tonåringarna tittade knappt upp när jag hälsade på dem efter en veckas frånvaro, i köket luktade det surt gammalt kaffe, jag hade inte fått någon post, jag har inga rutiner, ingenstans att gå.

Sen sov jag gott i ett par nätter, blev påmind om att jag har flera nära och kära, insåg att posten bara fastnat på postkontoret, fick matkassen packad av biträdet i SIWA, tog tag i mina projekt och började känna att jag kanske ändå får tiden att gå. 

(Läs: vart i helsike går tiden?)

Ah, du kära problemlösning och flow!

Promenerade Palma runt och drack sangria mot törsten

Vill inte vardag.

Regnet upphörde och solen tittade fram. Imorse cyklade jag de knappa tio kilometrarna till Playa de Palma. 

Alltså: frihetskänslan på cykeln, värmen, brisen. 

Doften av havet, känslan av havet, ljudet från havet, färgen på havet. 

Need I say more? 

Idag öppnade jag ingen bok. Halva dagen stod jag i vattenbrynet, lyssnade på Spotify, tittade ut över havet och lät vågorna skölja upp över knäna.

Och så kom regnet.

Efter att ha suttit uppe till närmare halv två igår med Ines - en 58-årig konsultdam som jag stötte ihop med på tapasrestaurangen där jag åt min middag - sov jag lite längre idag. Det gjorde ingenting eftersom det åskade och regnade hela morgonen. Under dagen klarnade det upp och jag läste slut min bok på balkongen. Drabbades av en lätt depression när boken tog slut och har inte förmåga att grabba tag i någon av de återstående böckerna jag har med mig. Klarar inte av jämförelsen.

Under de sena eftermiddagstimmarna strosade jag omkring i Santa Catalina, åt en carpaccio, drack en café con leche.

Mycket spanskt, charmigt och avslappnat.

Och så mitt bland allt det genuina en krog med prinskorv, ABBA och "Kräftor time". 

På vägen hem började det regna; 
jag småsprang men konstaterade också att regn i trettio grader inte gör så mycket, mest var jag rädd om min kamera. Väl hemma torkade kläderna på mig på nolltid och ute brakade världens åsk- och regnväder loss. Blixtarna avlöste varandra, elledningarna fräste och när jag öppnade fönstren för att fotografera luktade det bränt om hela kvarteret.

Jag accepterade mitt öde och slog mig ner i dålig belysning för att jobba med mina illustrationsuppgifter medan spanjorerna nedanför skrek och tjoade och plaskade omkring i vatten upp till vaderna.

Långt senare slutade det regna och hungern drev mig ut. Iklädd flip-flops halkade jag genom pölarna till en dämpad sushirestaurang där jag åt en av de dyraste måltiderna på ön hittills, men ack så god.

På Ramblan var det höst.

Boktips

Härlig feelgood-bok. Vill att den aldrig  skall ta slut, men det gör den förstås, mycket snart. Vill läsa allt som Mhairi McFarlane någonsin har skrivit.

Påminner mig mycket om David Nicholls' böcker.

På semester ska man läsa sånt som för en att storle. Rekommenderar varmt.

Solead y Calor

Igår morse hoppade jag på bussen till Illetas där jag hann läsa slut min bok vid havskanten innan jag tröttnade på mulvädret och promenerade tillbaka mot Palma. Trots molnen - eller kanske på grund av dem - var det tryckande hett och fuktigt hela tiden, nämare trettio grader. Lokalisarna fläktade med solfjädrar och stönade oi, que calor!  

Någonstans vid Cala Major började solen titta fram. 

Jag doppade benen i det badkarsvarma havet innan jag köpte skavplåster och promenerade vidare. Tog lunch vid Porto Pi och hade hela tiden för avsikt att hoppa på en buss tillbaka till stan, men det blev aldrig av. När jag linkade in i Palma med ont i knät och svullna fötter hade jag gått tolv kilometer. Klev in i Palma on Bike, hyrde en cykel, pedalade till Palmas egen beach i andra ändan av strandpromenaden och dök i havet.

Härligt! Finns nog inget bättre än känslan av sand och salt och sol.

Staden i sig är magisk, i synnerhet om kvällarna när luften står stilla och det myllrar av folk.

Gränder! Gränder, gränder, gränder och avenyer kantade av tunga, mäktiga träd. Gissa om jag är lyrisk.

Säga vad man vill om femstjärniga hotell och städerskor som kliver in mitt i morgonbestyren för att sopa undan sand och byta handdukar. Just nu njuter jag så av att öppna alla mina fönster på morgonen och ta in det mallorcanska livet; det är ett öronbedövande oväsen av sopbilar, renoveringar, barn och liv, precis under mina balkonger. Och mina balkonger är precis sådana som jag drömskt kikat upp på i Ciutadella de Menorca och tänkt oj, om man någongång själv bodde så.

Här är min utsikt mot Placa Drassana där jag parkerat cykeln mot ett träd.

Till natten stänger jag alla fönster, sätter i öronpropparna - som jag ändå alltid använder - och sover som en stock i luftkonditionerad svalka. 

Ännu håller sig det värsta regnet på avstånd - bara några droppar kom igår mitt i värmeböljan -  så jag styr kosan mot stranden.