Lluvia y Gazpacho

Palma de Mallorca, mini-Barcelona. 

Flög hit imorse efter fyra dåliga timmar sömn - vem kan sova gott när klockan ringer 4.40? Hade bokat en lägenhet på AirBnb och mötte min värdinna María i lägenheten vid lunchdags. Den såg precis ut som på bilderna, dock lite mera sliten, men autentisk och charmant, med franska balkonger och fönster i åt alla håll. Här stannar jag till nästa tisdag, mitt bland gränderna i Santa Catalina, Palmas Soho eller Notting Hill.

Utanför mina fönster flyger duvor, jag torkar kläderna på balkongräcket och bär upp maten för branta trappor till tredje våningen och vattnet i duschen är än varmt, än kallt.  

Jag måste ha rest ensam fem eller sex gånger under de senaste åren. Gran Canaria, Teneriffa, Kos, Menorca, Korfu. Det har varit femstjärniga hotell och  fyrstjärniga hotell men något spa har jag aldrig använt och kvällsprogrammet har varit ångestväckande bland uppklädda, nyförälskade par och i poolen har jag doppat mig högst en eller två gånger. Nu vet jag redan att när jag reser hänger jag in mina grejer i garderoben, ställer vin och youghurt i kylen och ger mig ut på upptäcktsfärd. Dagarna tillbringar jag på caféer, restauranger, gränder och stränder - inte på hotellet. På kvällen däremot vill jag dra på mig en klänning och högklackat och gå runt hörnet på restaurang. Jag vill helst inte betala trehundrafemtio euro för en tom säng i ett dubbelrum eller veckla in mig på elva kvadratmeter i ett singelrum utan fönster. När jag kommer tillbaka från middagen vid tiotiden vill jag helst inte höra portierens eller bartenderns 'Señora, where is your husband' eller  'why are you alone, you beautiful woman!' eller 'why are you back this early?'. Därför valde jag i år inget hotell utan en mallorquin lägenhet som jag kan komma och gå i som jag vill och där jag kan ta mig ett glas vin när jag kommer tillbaka på kvällen och tassa omkring barfota på mjuka trägolv, nästan som hemma.

Att jag valde den enda höstveckan när regnet kommer att svepa över Mallorca åtföljt av åskblixtar och svala luftmassor var ju lite olyckligt. Men än så länge är luften dallrande varm, vinet torrt och kallt, gränderna magiska och gazpachon just så läskande som jag kom ihåg. Om regnet tar över helt och hållet tänder jag mera ljus, byter rosévinet mot rött och tar itu med mina rituppgifter.

Eller spänner upp mitt nyinköpta paraply och småspringer till El Corte Inglés och köper ett nytt objektiv till min kamera, eftersom mitt nuvarande vidvinkeldito tycks böja horisonten till oigenkännlighet.