tisdag 29 december 2015

"Mennään vuorelle, otetaan siitä kuva ja tullaan takaisin ja siihen menee koko päivä."

Igår kväll förivrade vi oss med vinet så till den grad att vi dansade in oss på ortens häftigaste bar. "No-no-no, this is a private event!" protesterade bartendern och motade iväg oss till nedre plan. Där dansade vi vidare i sällskap av en charmant pensionerad änka från Skottland som ikväll skulle återförenas med en gammal kärlek från fyrtiosju år tillbaka i tiden. Hur gulligt?

Allt detta kändes som en lysande idé tills vi idag tolv man starka tryckte in oss i två bilar och körde upp i bergen. Inte helt njutbart, kan jag säga.









Från Teide svindlade vi ner via Orotava till den gamla huvudstaden La Laguna där vi planerat inta en sen lunch. Vi cirklade omkring utan mål och parkerade till sist i ett hörn av staden för att konferera. Enades om att vi antagligen befann oss i lokala Jakobacka, ingen hade någon blodsockernivå kvar och vi övergav tanken på att leta oss till stadens centrum. Styrde kosan mot Candelaria i stället.  




Klockan måste ha varit tre när vi väl hittade en restaurang som kanske inte var fullt så pittoresk som staden i övrigt. Stället drevs av en fet och svettig farbror som inte tycktes tala några språk överhuvudtaget och hans kollega, en kopia av Antti Tuisku.

("Vad GÖR han? Ingen nytta i alla fall." 
"Nej, men det gör ju inte Antti Tuisku heller.")

Maten kom precis i den ordning den blev färdig, vilket inte var så ofta, gafflar och knivar hämtade vi själva och när vi bytte ut vinet som vi ogillade efter att redan har druckit lite av det hälldes det troligen över ur våra glas i någon intet ont anande ny gästs karaff.

Men om tolv personer äter lunch och dricker vin och öl för sammanlagt hundra euro så kan man kanske inte klaga.



Nu dags att fixa till oss för kvällen.  

"Tänään ei sit oteta, oikeasti!" 
"Miksei? Huomennahan meillä ei ole mitään!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar