"You walk alone with the ghost of time"

Gårdagen var så absurd och händelserik att jag fortfarande fånler när jag tänker tillbaka. 

Finns det något bättre än vänner, skumppa, varm människoträngsel på dansgolvet och en klocka som för en gångs skull tycks gå långsamt och en natt som  aldrig tycks ta slut? Glömde tid och rum och bekymmer bland traktorerna på Zetor, av alla ställen.

Idag kanske lite mindre energisk men känns igen som att jag blivit av med några rynkor och fyllt på lyckolagret för en lång tid framåt. 

Promenerat staden runt och lyssnat på repeat på den här, som en högtalare någonstans spelade för mej och den fastnade i min själ.

 

 Icehouse - Great Southern Land

He's got a point there.

"Jävligt smart att springa fem kilometer och sen dricka vin mot törsten", säjer jag åt sextonåringen medan jag tömmer glaset.
"Säkert. Men ändå bättre än att dricka vin först och sen försöka springa?"

//the role model

Gonatt min skatt

Skickade meddelande till fjortonåringen som är på weekend-skribaläger på annan ort.

"De e som skolan", svarade han. "Bara att mindre rast, mera regler och de e tråkigare." 

Well, try picture hell then.

"Pahinta mitä voin kuvitella?" sa jag i en intervju nyligen. "Ettei olisi mitään tekemistä."

Förstår inte vart den här dagen gick. På förmiddagen promenerade jag ett varv runt Brunnsparken för att fotografera dimman jag trodde låg över stan, men den hade lättat när jag väl kom ut. Knäppte lite bilder av en ödslig stad i väntan på våren. Drack en kopp te med mjölk på Ursula och stirrade ut över fjärden. 

Hemma igen stirrade jag ut i luften och plötsligt klev sönerna in redan innan klockan ett.

 

Herregud, får man aldrig någonsin vara ifred här, är jag rädd att jag sa.

Hela eftermiddagen passerade utan att jag ens märkte det. 

4G

Häromdagen slog jag mig trött och hungrig ned vid datorn tillsammans med sextonåringen för att beställa chinos åt honom på nätet. (Detta för att han är  storlek 31/36 som bevisligen inte finns att få i vanliga butiker.) 

När vi hållit på en stund sa sonen helt out of the blue:

"Vet du vad jag läste på nätet här om dagen?"
"VAD?"
 "Before you decide to marry someone, put them in front of a computer with a slow internet connection. This will reveal their true personality."

Imagine Dragons

"Don't get too close
It's dark inside
It's where my demons hide
It's where my demons hide"

Vad bra att någon i den här familjen har en plan.

Satt vid middagsbordet och pratade om arbetslöshet med sönerna. Jag känner mej som en hushållsapparat och inget annat, klagade jag.

"Nu kom jag på en sak!" sa sextonåringen. "En chattdiskussion vi hade idag som jag måste läsa för dej."
"Är det något jag kommer att börja gråta och göra självmord av?"
"Om allt går som planerat."

mästerkatten i stövlar

Började morgonen med att promenera runt Brunnsparken i ösregn. Det lönar sig oftast inte att klaga på vädret, det är som det är och promenaden i sig var uppfriskande. Men att på hemvägen trycka sig in i K-market likt en dränkt, vindpinad katt för att köpa mjölk var mindre behagligt.

Dessa kniviga frågor man får ta ställning till som förälder

"Mamma", undrade sextonåringen, "varför är min lillebror en sån introvert, elak gubbstrutt?"

Hur man ruckar en väletablerad dygnsrytm

Efter två intensiva skolningsdagar - layout och InDesign - på Helsinki Design School satt jag igår kväll och stirrade ut i luften och kunde inte planera annat än att eventuellt hälla i mig en flaska spanskt rödvin. Till all lycka kom pojkarna till min undsättning och föreslog biobesök. Om en fjorton- och i synnerhet sextonåring är beredda att visa sig i sin mors sällskap på stan en lördag kväll så är det bara att tacka och ta emot. Säkert? undrade jag och sextonåringen sa jo,jo, bara du inte skrattar högt och jag lovade.

Vi promenerade till Tennispalatset på  Daddy's Home och bänkade oss på första raden med popcorn. Alltså denna film blir ju knappast en klassiker i historien, men måste medge att även om den innehöll inslag av Home Alone-humor som jag helt enkelt inte klarar av - ni vet, människor som slungas in i väggar med ansiktet före och rullstolar som stjälper - så kunde jag omöjligt hålla mitt löfte och satt stundvis och gapskrattade. 

Det gjorde gott. 

Att klockan sen var över elva när vi var tillbaka och jag ännu drack några glas rödvin och såg de två första avsnitten av Koukussa på Arenan ( -jep, heti koukussa -) gjorde ju att klockan blev långt över två innan jag släckte lampan. 

Vaknade upp lagom för brunch och ett vackert snöfall.

 

 

Månar och golv

Har ett minne av att jag vaknade i natt vid fyrasnåret och fick syn på en enorm fullmåne som hängde över Johanneskyrkan, så stor att jag såg den utan glasögon. Minns att jag tänkte att jag borde fotografera den, men behövde min nattsömn för att orka med  Helsinki Design School idag. Kanske en annan natt; riktigt full lär den inte bli förrän på söndag.

Däremot har jag fotograferat mitt golv eftersom jag lovade skicka bilder av det åt återförsäljaren som själv aldrig sett det live. Min gamla stavparkett gick tyvärr inte att rädda så jag valde efter mycket beslutsångest en tjugo centimeter bred plankparkett i ek som heter Oak Barrel Stonewashed och tillverkas av Boen. Är mycket nöjd med slutresultatet, om man bortser från att den är rätt så hal. Men man kan ju alltid köpa bromsstrumpor, var det någon som konstaterade.

Infinitiv instruktiv: Velvollisuuksiani hyläten.

Två utsvultna och utmattade tonåringar dök upp här igår eftermiddag. Den ena kröp rakt under täcket och somnade. Den andra började stoiskt läsa på finska men slocknade i sin nybyggda säng efter någon timme.

Det är rutinernas och vardagens räddning när de här två finns hos mig. Blir helt enkelt tvungen att tillreda riktig mat - eller någonting ditåt - och återgå till en hyfsad dygnsrytm. Men medges bör att när jag insåg att fjortonåringens finskaprov är idag och han började läsa först igår kväll och full av förvåning hittade ett tjockt övningskompendium och listor med hundratals ord i sin väska så gav jag upp. Vi gick igenom bara ett exempel per grammatikdel och så sa jag att "vet du, jag orkar inte bry mej, det går som det går" och så gick jag till gymet och sprang fem kilometer i stället och köpte glass åt pojkarna på hemvägen.

Kan ju omöjligt lära sonen finska på en kväll. Kanske någon snart reagerar i skolan - han har ju inte blivit godkänd i ett enda finskaprov under hela högstadiet, hur är det möjligt att han ens kommit upp  från klassen?

Upp i sin IKEA-hackade säng kommer han i alla fall.

Skrivbord, klädförvaring och säng - vad mer behöver en spelgalen sjusovare? - inklämda på 4,4 kvadratmeter med hjälp av Linnmon bordsskivor, Metodskåp och Märstadörrar. Nattduksbordet i korg är bara är tillfälligt och ska ersättas med lämplig hylla när jag kommit fram till hur den ska se ut. 

keeping warm

A Dream Come Blue / Blue Monday

Läste på nätet att idag - tredje måndagen i januari - är årets i genomsnitt deppigaste dag. Själv spenderade jag weekenden med att ordna mitt hem och sedan gapskratta först åt Lindström & Schyfferts "Ägd" på Savoy och därefter med nära och kära på Pastor för att avsluta med att dansa på Kalle intill småtimmarna.

De skratten lever man länge på och jag känner mig inte särskilt deppad idag, om man bortser från att jag tappat min röst någonstans i den Helsingforsiska natten och inte ännu återfunnit den. 

Så länge jag kan komma ihåg har jag önskat mig ett blått sovrum. Nu fick jag det. 

 Här kan jag också sitta och jobba söka jobb medan jag tittar ut mot Johanneskyrkan. 

Det vore ju ohemult att deppa under sådana omständigheter.

Pavlovs hund

Med tanke på hur mycket jag älskar hösten och mörkret - för att inte tala om mörkrets inbrott om kvällarna och den trygghet det alltid ger mig - är jag förvånad över hur mycket jag saknat ljuset, utan att förstå det.

På Skeppsredaregatan med fönster norrut och hus på södersidan fanns det aldrig någonsin tillstymmelsen till ljus. Här får jag naturljus genom stora fönster och solen upp i öster och ner i väster. Kunde inte se mig mätt på det här fenomenet idag. 

Som vanligt är jag otålig till bristningsgränsen med att få allting färdigt och blir frustrerad när jag inte klarar allt själv. Skulle få hjälp av byggfirman med taklamporna idag, men de dök aldrig upp. Jag var tvungen att hänga upp lamporna - knöt bara fast ledningarna i krokarna - bara för att se hur det ser ut och slippa kliva över lampskärmarna på golvet. Kunde eventuellt koppla dem själv, men var inte ännu idag tillräckligt frustrerad för att vingla med höjdskräck och skruvmejsel på ändan av en stege. Har i stället spikat upp tavlor och speglar, knuffat omkring möbler och närapå gråtit över mängden kläder jag har. 

Igår njöt jag av diskmaskinens murrande för första gången på åtta månader. Herregud så skönt att slippa diska för hand! Idag meddelade byggfirman att min kökskran - Grohe, märkväl, who would have thought - inte uppfyller kraven så de kom för att byta ut den. I samma veva lyckades de söndra en slangdel till diskmaskinen så den är nu obrukbar till måndagen. Diskade idag för hand utan diskmedel och -borste. 

 

Trots dessa små motgångar var jag så lycklig idag att det var nästan skamligt. Avrundade dessutom dagen med att gå till gymet och blev så lycklig redan av att dra på mig träningskläderna och packa väskan att jag kanske inte ens hade behövt gå. Gjorde det i alla fall och kom tillbaka euforisk. 

Putting this feeling in a jar for more difficult days.

Hemma!

entering a joyful silence

Dagen efter att barnen flyttat till sin far låg den nog så efterläntgade tystnaden ganska tung över lägenheten. Fyra veckor som Mor, då trillar man ju in i ett litet vacuum den första dagen av ensamhet.

Fjortonåringen stack sej in av och an bara för att hämta hörlurar och packa ihop sina spelattiraljer inför flytten - detta för att undvika katastrofer i stil med den när jag flyttade hit och snubbelkrossade in en lavalampa i hans dator. Sextonåringen tittade in och rensade bland sina egna saker samt läste av någon outgrundlig anledning upp en radda random citat för mig från 8Fact.

Eating sweets triggers your episodic memory - the brain function that records things like your first kiss or your wedding day. "Det är därför du inte äter godis", lade han till, "för att slippa komma ihåg". Smartass.

More frequent kissing in a relationship is linked to the quality of the relationship. No shit Sherlock, move on.

When sober, rats prefer silence, but on cocaine, they prefer jazz. I can definately relate to that. (Inte kokainet, men känslan.)

Han fick mig att le. Jag följer nu 8Fact på Instagram.

Efter ytterligare tysta timmar bland flyttlådor och bubbelplast fick jag nog, pulshalkade via Kaserngatan och Fuku Sushi till Tennispalatset på bio. Det gick ingenting jag egentligen ville se men hade längtat efter bio länge redan så valde lite på måfå. Min övertygelse om att en film med Jennifer Lawrence, Robert de Niro, Bradley Cooper och Isabella Rossellini bara måste vara bra slog lite slint. En tår fällde jag visserligen och fick dra på munnen flera gånger - baskriterier för en bra film - men kan ändå inte rekommendera Joy.

Återgår till mina flyttlådor, over and out. 

put on your red shoes and dance the blues

Spenderade morgonen med att packa ner mitt kök i flyttlådor medan jag lyssnade till David Bowie och dansade omkring i hemmet överväldigad av nostalgi.

Tidens gång konkretiserades ytterligare av att sextonåringen kom hem på sin håltimme och bad om hjälp med att posta sitt skattekort. Vadå hjälp? Jo, vad ska man skriva på kuvertet, och var.

Han hade aldrig skickat ett brev i hela sitt liv.

R.I.P. David Bowie

Totutteleva Tammikuu

Bitarna faller på plats, skulle nästan våga kalla det flow.

När det ännu förra veckan såg ut som att jag skulle komma att flytta in i ett halvfärdigt kök och bygga IKEA skåp i dagar och veckor, ringde köksfirman och meddelade att de hiner installera på måndag. Betyder att resten av renoveringen *knack knack* blir färdig lagom tills jag flyttar in på torsdag.

Medan jag lät bli att oroa mig för tidtabellen ovan införskaffade jag med Fars hjälp delarna till IKEA-hack i fjortonåringens rum och med gemensamma krafter genomförde vi hacket idag och igår. Bilder kanske senare, när inredningen också är på plats.

Särskilt mycket strosande på stan har det alltså inte blivit men jag hann nog med lunch och ett glas torr Riesling på Sushibar. Skyller vindrickandet på nedtrappning efter semestern och upptrappning inför flytten. 

Promenerade till slut hem till Skeppsredaregatan genom ett drömskt snöfall.

The Wanderer

Efter att jag begrep att stänga fönstret i vardagsrummet - som tydligen varit på glänt sen jag flyttade in i maj - och blockerat samtliga fönster med gardiner, filtar och kuddar har det blivit snäppet varmare här inne.

Vardagsrummet/sovrummet visar faktiskt 20 grader (feels like 18), pojkarnas rum 18 grader (feels like 15) och köket 16 grader (feels like 12).

Befinner mej i ett förunderligt avslappnat sinnelag. Känner inget tvång att göra saker, som att att söka jobb eller arbeta på min nästa uppgift i grafisk design. Inte heller särskilt ivrig att börja städa skåp eller packa flyttlådor som kommer idag.

Flytten är först nästa torsdag, har ju all tid i världen.  

Jag flyter bara på och saker och ting ordnar sej omkring mig, inbillar jag mig.

Helst av allt skulle jag bara promenera omkring på stan och lyssna på musik och vika in på olika restauranger och kafeer för soppor och rödvin när tårna fryser till.

Vilket basically är vad jag har gjort de senaste dagarna.

 

Skolstart

"Fy fan", säjer jag, "du kan ju inte äta en kött-makaronilåda till morgonmål!"
"Nej, jag äter en halv", säjer sextonåringen.

***

"R.I.P. M", säjer fjortonåringen som skummar sina chattmeddelanden på telefonen. "Han gick till skolan till åtta fast vi börjar halv tio."

den kalla, blå timmen

Andlöst kallt och vackert där ute, bilderna blev korniga i det blåa mörkret och jag tappade känseln i tummar och tår.

 

Meltdown

Fick i går en smärre meltdown av den fasansfulla röran här i lägenheten - i varje hörn en IKEA kass med antingen rent eller smutsigt byke, allt kontorsmaterial, printer och laptop i köket (pga ett bord på reparation), en miljon borttappade saker, hemmet fullt av bulkiga resväskor, golfbagar, sandiga handdukar, böcker, tidningar, tomflaskor, öppnad post, oöppnad post, disk, damm, iskyla och sammanlagt nästan tre och en halv meter grisögda tonåringar som inte satt sin fot utomhus på två dagar.

Grabbade tag i mina hörlurar (när jag hittat dem), packade min gymväska (efter att argsint muttrande och irrationellt skuldbeläggande av söner ha sökt mina skor överallt, och hittat dem, i golfbagen såklart) och klampade ilsket iväg till löpbandet där jag ungefär en och en halv kilometer senare redan log åt allt. Bastu och cider på så kändes livet ännu lättare.

Imorse vaknade jag innan åtta, höll på att halka omkull på glansig fläck på golvet, kokade över gröten och åt den med tre koppar kaffe, iklädd sockor, väst och halsduk. Vid tio kom det unga paret som köpt min soffa på Tori.fi och avhämtade den. Den frigjorda golvytan gör det lättare att andas, i synnerhet efter att jag tryckt in alla resväskor och udda prylar i tonåringarnas rum - det fanns ju ingen golvyta där från början heller så de lär inte lida.

 

Las Doce Uvas de la Suerte

Hemma igen. Fulladdad med skratt, dans, sol, hav och värme för att ta mej igenom den fruktade vårvintern men också impregnerad av vin, salt och mat vilket får det att krypa i mej av längtan efter ett sundare liv. Här hemma väntade ett tunt, knarrigt snötäcke och en kyla som biter i kinderna och tillåter mej att sova med strumpor på fötterna och varmaste filten. Nästan så det ångar ur munnen när man andas här inne, så kallt är det när bara hälften av batterierna fungerar. Kylan får mej att tända ljus och sitta bredvid torktumlaren för värme och dricka te och köpa blodgrape till frukost. Med sönerna krockar vi lite i de olika rummen, fnissar förvånat, ovana att fixa till vår egen mat och leva vardag igen. 

Här väntade också en stillhet och möjlighet att landa i egna känslor och tankar som jag kanske inte ens märkt hur mycket jag saknat. Drog på mej dubbla mössor och vantar och promenerade runt södra Helsingfors medan jag lyssnade igenom mina senaste Spotifylistor och lät tankarna rulla på i bakgrunden. Det är lite omtumlad och hoppfull jag kliver in i 2016. Kan ju omöjligt bli ett värre år än det förra? Åt ju dessutom 12 vindruvor vid årsskiftet (clic) - am all set for a Happy New Year.

First we take the coffee, then we take the wine

Päätimme palaa auringossa ja varmistaa loman viimeiset seitinohuet iltapäiväkännit. Istahdettiin paahteiselle terassille kahvin, viinin ja kirjojen kera muutamaksi tunniksi. Kun lasku tuli, oli se vain parisenkymmentä euroa.

"MIten tämä on mahdollista?" ihmettelimme kun kaivoimme taskuista kolikoita. "Näin halpaa!"

"Ei olla syöty mitään", päätteli viisas pikkuveljeni. "Tyypillistä. Loman viimeinen päivä ja nyt vasta tajuttiin miten elää täällä säästeliäästi."