Med tanke på hur mycket jag älskar hösten och mörkret - för att inte tala om mörkrets inbrott om kvällarna och den trygghet det alltid ger mig - är jag förvånad över hur mycket jag saknat ljuset, utan att förstå det.
På Skeppsredaregatan med fönster norrut och hus på södersidan fanns det aldrig någonsin tillstymmelsen till ljus. Här får jag naturljus genom stora fönster och solen upp i öster och ner i väster. Kunde inte se mig mätt på det här fenomenet idag.
Som
vanligt är jag otålig till bristningsgränsen med att få allting färdigt
och blir frustrerad när jag inte klarar allt själv. Skulle få hjälp av
byggfirman med taklamporna idag, men de dök aldrig upp. Jag var tvungen
att hänga upp lamporna - knöt bara fast ledningarna i krokarna - bara
för att se hur det ser ut och slippa kliva över lampskärmarna på golvet.
Kunde eventuellt koppla dem själv, men var inte ännu idag tillräckligt
frustrerad för att vingla med höjdskräck och skruvmejsel på ändan av en
stege. Har i stället spikat upp tavlor och speglar, knuffat omkring
möbler och närapå gråtit över mängden kläder jag har.
Igår njöt jag av diskmaskinens murrande för första gången på åtta månader. Herregud så skönt att slippa diska för hand! Idag meddelade byggfirman att min kökskran - Grohe, märkväl, who would have thought - inte uppfyller kraven så de kom för att byta ut den. I samma veva lyckades de söndra en slangdel till diskmaskinen så den är nu obrukbar till måndagen. Diskade idag för hand utan diskmedel och -borste.
Trots dessa små motgångar var jag så lycklig idag att det var nästan skamligt. Avrundade dessutom dagen med att gå till gymet och blev så lycklig redan av att dra på mig träningskläderna och packa väskan att jag kanske inte ens hade behövt gå. Gjorde det i alla fall och kom tillbaka euforisk.
Putting this feeling in a jar for more difficult days.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar