The Afghadoodle

Igår eftermiddag bytte jag den planerade sommarklänningen mot kavaj och byxor och satte mig på ett  tåg västerut. Lillebror och Svägerska plockade upp mig med bil men bara på den korta vägen från tåget och senare in på restaurang Vista där stormen välte terasstolarna hann paraplyet vända sig ut och in och regnet frisera om mig till en Afghadoodle (afghan-pudel). 

Tillställningen startade lite segt men när vi fick i oss mat och vin och Jean S börjat spela var det ingen hejd på oss längre. Närapå så att värdarna fick kasta ut oss vid elvasnåret. Fann mig någon timme senare på en av stadens nattklubbar. Visheten i det beslutet kan eventuellt ifrågasättas eftersom kvällen börjat vid fyratiden, men när man väl börjat dansa är det svårt att sluta. När vi dansat färdigt närmare halv tre hade jag så ont i fötterna att det blev taxi hem.

Människan kan i och för sig knappast dansa för mycket; det finns ju en hel del värre laster man kan eller åtminstone borde få nog av. 

Trots den sena timmen ryckte jag upp mig tillräckligt för en halvrunda golf med sextonåringen på eftermiddagen. Lite som jag befarat piggnade jag till så mycket på kvällskvisten att här sitter jag nu, alldeles för sen söndag kväll eller okristligt tidig måndag; veckodagen som är den arbetslöses fasa. Beslöt dock ikväll att jag kanske kan starta min mentala semester från och med midsommar när mången annan påbörjar sin riktiga semester. Vi får väl se.