måndag 9 januari 2017

den unge Werthers och andras lidanden

Klev in i hemmet med en kasse mat inhandlad i en tysk livsmedelsbutik på vägen hem från jobbet. 

Möttes av en sjuttonåring som uppgivet lutade huvudet i händerna. Han har skjutit upp alla sina jullovsuppgifter till sista valetet och ska därför ikväll analysera olika stilmedel i ett utdrag ur Den unge Werthers lidanden, skriva en arbetsansökan på finska samt slutföra en psykologipresentation om aggressivitet. 

Han fick ett livslevande exempel på det sistnämnda när undertecknad, numera hes, försökte få iväg en motvillig femtonåring på parkour. 

("Varför måste inte DU gå på parkour?" "Jag var på salin igår och går på pilates imorgon."
"Ja men det är frivilligt." "Du MÅSTE röra på dej minst en gång i veckan, det vet du, det gör vi andra också." "Jag måste äta först." "Du får middag när du kommer hem. Du åt ju redan mellanmål." "Aj när då muka?" "Jag såg att du åt två karelska piroger när jag kom hem och det är bara en halv timme sen. Iväg med dig , klockan är fem före." "Varför måste jag gå? R behöver inte." "Det ena har inte med det andra att göra." "Du är skyldig mig sjuttifem euro för du söndrade min keyboard."  WTF? (red.anm.) "IVÄG MED DEJ NU!!!" "Jag håller ju på." Rör sig sävligt som en reumatisk sengångare. "JUMALAUTA SKA DET VARA SÅDANT HÄR VARENDA JÄVLA VECKA, DU VET JU ATT DU GÅR VARENDA MÅNDAG, IVÄG NU!")

Han klev ut genom dörren 19.01. Vart han gick, det kan man inte veta. Kanske sitter han i trappuppgången. Ser fram emot att hjälpa honom med samhällsläraläxan när han är tillbaka.

Under tiden och i väntan på detta har undertecknad tillrett en odefinierbar måltid bestående av gris och potatismos samt försökt assistera den lidande sjuttonåringen - som till all lycka är motiverad och självstyrd men olyckligtvis lite sent ute - med textananalysen som fick även undertecknad att slita sig i håret. Bildligt talat.  

Åh, dessa rosiga vardagskvällar, fyllda av skratt och tårar, rop och förtvivlan, höjd och dalar och stormar i våra inre! O kära läsare, är inte detta vårt fördärv, så säg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar