"Hur kan någon någonsin frivilligt läsa en bok?" undrade min yngre son ikväll när jag placerade honom i en fåtölj med en dylik. Hans finskabok, visserligen, men ändå, han syftade på läsning i allmänhet. Är detta mitt barn, verkligen? Snyft.
Idag väckte jag honom förresten med ett telefonsamtal klockan två på eftermiddagen. Han å sin sida väckte mig inatt med att gasta över Skype vid midnatt. Efter det låg jag länge klotögd och funderade på livets gång. Inte fullt så klotögd imorse mera.
Är inte jullovet slut snart?
Den äldre sonen nycklade in sig här för att hämta prylar precis som jag frågat den yngre om han hört något av sin bror som huserat hos sin far ända sen jul.
"När man talar om trollen", sa jag. "När har du vaknat idag då?"
Tre, fick jag som svar. Och tiggde mig till en kram på hög höjd innan han försvann iväg med sina kompisar någonstans.
Själv gick jag till gymet så fort jag kom hem från jobbet. Har aldrig sett så mycket människor där på en gång förr, men det lugnar säkert ner sig i februari när nyårslöftena är glömda.
Utomhus otroligt vackert, tyst och dämpat och stämningsfullt med all snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar