lördag 29 april 2017

Shhh.

"Jag sa inte mommo!" försvarade sig sjuttonåringen. "Jag sa tant."

Jamen dåså.

Lycka är: pennor, papper, rödvin, tystnad.

torsdag 27 april 2017

"Va f...n, en mommo!"

Den äldre av mina söner är hemkommen från sin kulturresa i förintelsens Europa; Polen, Tjeckien och Tyskland. Lyckligtvis (för honom) innehöll den i övrigt tunga resan som motvikt både fotbollsmatch och öl. Fick under veckan bland annat ett meddelande som löd:

"Pengana förvinne fö helvete. '10EUR per dag räcker', jöö vitut. Vi e alla helt i penningkris här."

Avhämtade honom på flygfältet i går kväll vid tiosnåret. 
Lång dag? undrade jag. 
Inte alls; bara vakat till halv tre på natten varpå två koncentrationslägerbesök och en hemresa. 

Idag låg han dock med pannan på matbordet och gnydde. Jag knackade på hos den yngre och berättade att maten var klar. "Vad fi..n!" fick jag som svar. 

Senare mumlade jag något om att jag varit hos frissan och det blev alldeles för kort igen. Sjuttonåringen lyfte pannan från bordet och sa:  
"Jag såg det."
"Att jag varit hos frissan eller att det blev för kort?"
"Nå att du ser ut som en mommo." 

Tror jag behöver en barnfri helg. 

Kan ju alltid sätta mig i fåtöljen och sticka ett par yllesockor. 

Muaahhaahhaa!


PS 10EUR/dag var tydligen skolans rekommendation men beloppet barnet fick med sig var nog tresiffrigt redan från början. 

PPS Mycket angenämt att få hem honom trots allt och jag fick till och med en kram, på flygfältet, mitt bland alla <3

PPPS Men ändå. 

måndag 24 april 2017

Spegel, spegel på väggen där

En sen kväll förra veckan satt jag på soffan och lyssnade på en business update över Skype när det plötsligt knakade till bredvid mig och en spegel poltergeistade ner från väggen och gick i tusen bitar. Sju års olycka.

"Hitto", suckade jag på jobbet följande dag. "Juuri kun olin ehtinyt lusia edelliset seitsemän."

För övrigt var den största takeawayn av business updaten en ny låt till min Spotify-lista. Vanligtvis är pausmusiken på telefon så fruktansvärd att man måste stänga av ljudet, men nu fick jag i stället använda Shazam.


Något med detta sound, helt trollbindande. Insåg precis att det är något som påminner mig om en av mina urgamla favoriter; Vaya con Dios - kanske What's a Woman?  Såg dem en gång på Savoy; en av de bästa konserter jag varit på. Men så är jag ju också melankoliker i själen. 

Bandet nedan är ingendera av ovannämnda, utan Los Empty HeadsPraça do Comércio.




söndag 23 april 2017

Fantasi-måsten och skampati


På bokens och rosens dag snöade det när jag öppnade gardinerna på morgonen. Folk ondgjorde sig på sociala medier, men jag - som har en inbyggd känsla av att alltid måsta åstadkomma saker under dygnets alla ljusa timmar - drog en lättnadens suck. Även om till och med jag, mörkrets och höstens vän, blir på gott humör av det tilltagande ljuset om våren så medför det också en ständig gnagande ångest från morgonkvist ända tills det att mörkret lägger sig. En känsla av att inte göra tillräckligt, inte vara tillräckligt, inte vara tillräckligt mycket utomhus, inte få tillräckligt mycket gjort. Gudarna vet vad detta beror på men kommer inte längre som en överraskning; det är bara att genomleva känslan under dessa veckor och erfarenheten säger att den nog lättar när vi närmar oss sommaren. Inte känslan av att måsta få saker gjorda, den ligger i ryggraden, men den här krypande vår-olusten, den lättar.


Hursomhelst, grådasket och snön gav mig "tillåtelse" att slå mig mer på soffan med den ytterst underhållande och välskrivna boken jag började på igår kväll. Den vinner inga Finlandiapris och ibland blev man djupt generad å skribentens vägnar men samtidigt fick den mig att skratta högt och känna igen mig på otaliga ställen. 



PS Det finns visst inget ord för myötähäpeä på svenska? Urbaani Sanakirja beskriver i alla fall uttrycket mitt i prick:

"Ulkoisesta ärsykkeeestä vastaanottajaan siirtyvä häpeäntunne, jota lisää tunne siitä, ettei ärsyke itse älyä hävetä itseään."

Medskam? Skampati?

torsdag 20 april 2017

Spårvagnarna







I spårvagn 28 satt den här patriotiska farbrorn framför mig hela varvet runt och böljade med sin flagga och muttrade åt andra passagerare; kanske var det hans dagliga rutin.







onsdag 19 april 2017

Vårtröttheten

En kombo av (tvåtimmars)jetlag, vardagens realiteter ( - som att komma till Ryssland, så grått och folktomt och stängt var det överallt när jag landade här i måndags -), en sömnlös morgonnatt, gatudamm, ljusöverflöd och pollen har försatt mig i dimma av trötthet. Jag kurerade mig med sushi med väninnan Doktorn som jag stötte på av en slump när jag flydde kontoret på lunchtimmen ( - senast råkades vi faktiskt i Lissabon där vi drack vin i solen ett par timmar -), Happy Monday-te samt ett undergörande varv på gymet. 

Sjuttonåringen, vårtrött även han, reser imorgon bitti iväg på förintelsekursresa till Tjeckien, Polen och Tyskland. När han tryckte in sitt nytvättade byke i torktumlaren för en stund sen utbrast han i falsett: 

"Va, tar det här TVÅ timmar?"
"Du skulle ha tänkt på det tidigare", sa jag näsvist.
"Jag TÄNKTE på det", sa han och slog ut med armarna.

Touché.



 

måndag 17 april 2017

Ingredienserna i en lyckad semester

Jag har så många fotografier från Lissabon att ni kommer att GRÅTA när jag väl gått igenom dem och börjar posta dem. 

I den vibrerande portugisiska huvudstaden har jag
- promenerat kilometer efter kilometer
- druckit litervis med vatten, vittvin och grönt vin i värmen
- läst en överraskande bra bok (JHT - Musta Lammas, om Cheek, och aldrig hade jag väl trott att jag skulle känna igen mig i en räppare half my height men det gjorde jag) och en bok så dålig att den inte är värd att nämnas. (Om inte som varnande exempel: Försoningen av Amanda Schulman och Hannah Widell.)
- ätit mest olika former av fisk och skaldjur
- använt fem av sex par skor jag hade med mig
- bränt axlarna
- åkt spårvagn och fotograferat spårvagnar
- beundrat tak och fotograferat tak
- suttit på ett tjugotal olika terrasser
- kikat in i några kyrkor och besökt en handfull monument och ett museum
- beslutat att nästa gång jag reser till Lissabon ( - vilket kanske aldrig händer eftersom det finns så otroligt många andra ställen jag vill hinna se också -) så ska jag bo på Hotel Internacional i hörnet av Praca Rossio







PS Det översta fotot är INTE en selfie. Om inte en framtids-sådan.

måndag 10 april 2017

Bleck Belt in BS

Om man inte vill titta på serien Looking för at få se killar ragga upp andra killar så kan man titta på den för att hitta lämpliga låtar till sin Spotify-lista.

Fyndet Black Belt (John Grant feat. Biggi Veira) hjälpte mig nyss genom en friskluftsrunda i storm och regn och motvind.


you are all enlightened, nothing makes you frightened
you ain't got no time to waste on entry-level middle-class
you are supercilious, pretty and ridiculous
you got really good taste, you know how to cut and paste

what you got is a black belt in b.s.
but you can't hawk your pretty wares up in here any more
hit your head on the playground at recess
etch-a-sketch your way out of this one, reject

you think you're mysterious, you cannot be serious
you got lots of time to think up new ways to deceive yourself
you are callipygian, but look at the state you're in
you got really nice clothes, bet you didn't pay for those

Övriga nya och gamla fynd från nån vecka tillbaka, lämpliga för tränings- och andra listor: Be Mine (Ofenbach), Danger Zone (Kenny Loggins), Chasing Heighs (Alma), You're So Vain (Carly Simon), The Boys of Summer (Don Henley), Skin (Rag'n Bone Man) och The Road to Hell (Chris Rea).

Varsågod för tipsen och det otroligt djupsinniga inlägget.

söndag 9 april 2017

Cocktailen

"WTF, are you depressed?", frågade femtonåringen en morgon när han fick syn på min vitamincocktail. 


Cocktailen kunde man eventuellt skära ner på en del - D, zink, magnesium, Omega3, mjölksyra, antihistamin...ja och så Berocca såklart som jag vägrar ge upp, för enligt reklamen är man genomskinlig hela dagen utan, och den risken vill jag inte ta -  men deprimerad är jag inte, nej tvärtom. Allt oftare händer det att jag vaknar upp och nästan skäms över hur nöjd jag är med livet. Visst är jag stundvis frustrerad eller arg eller orolig över en del saker och känner mig otillräcklig eller oviss och nog finns det saker jag längtar efter eller ser fram emot, men jag saknar ingenting, om ni förstår hur jag menar. Kanske det är så här i medelåldern, för alla, en känsla av lugn och att ha landat på rätt plats i sig själv. Eller också äntligen resultatet av år av letande efter just de grundläggande pusselbitar jag behöver här i livet. Hursomhelst, kan inte sluta förvånas över denna känsla när jag tänker tillbaka på år av ihållande raslöshet, frustration, missnöje, ångest, stress och kanske också en förväntan att någon annan skulle komma in och ändra på ogynnsamma förhållanden eller vara den där saknade pusselbiten. Tills jag, klichéartat nog, hittade den i mig själv.

Nog om detta.

Spenderar helg med femtonåringen och igår var vi av och an på Galna Dagarna, igen. Han rymde hemåt rätt så snabbt medan jag strosade runt i lugn och ro, utan ytterkläder eller brådska. Någonstans mellan varven serverade jag luddag ( - måltid som infaller mellan lunch och middag såklart - ) åt båda sönerna eftersom den äldre dök upp hos mig för att rafsa åt sig lämpliga kläder inför kvällens festande. Jag själv hoppade på tian och gick och såg utställningen Come to Finland som visar upp närapå ett sekel av finländska reseaffischer. En fröjd för ögat och härlig inspiration.






Kunde inte låta bli att köpa några planscher. Det blev champagnedamen från 1939 och bilden av Salutorget, som är från 2015. Ingen aning om var jag ska hänga dem.

Avslutade dagen med att ordna papper och städa klädskåp medan femtonåringen läste på prov. Hamnade i ett städ-flow-tillstånd så till den grad att jag missade sista avsnittet av Bonusfamiljen. Får ta det idag i stället.

Med dessa rafflande nyheter säger jag over and out.

onsdag 5 april 2017

den galna vardagen

Tog efter jobbet en sväng till Galna Dagarna i sällskap av Hitlers ovanligt pratsamma son. Vi missade precis Pandakungens förbifart medan vi inhandlade elektriska tandborstar. Spenderade en intensiv timme på gymet innan traskade hem i bitande kall vind iklädd spräckliga trikåer och promenadskor. 

Sömnig. I tid i säng ikväll? Yeah, right.

tisdag 4 april 2017

"Ich denke, dass Mutti Hitler ist"

Min kära yngre son hade försökt läsa på sitt engelskaprov under helgen hos sin far (som var på resa). Eller det påstod han i alla fall att han försökt. ("Jag läste nog bara ord.")

Det tråkiga var förstås att han hade engelskaprov för två veckor sedan och denna vecka har han prov i tyska.

Den ordväxling som följde tänker jag inte referera, men ni förstår kanske att 
  • oroad mor = arg mor
  • mor som dumpat sina barn hos deras bortresta far för att bekymmerslöst kunna dricka vin och dansa iklädd halare = mor med sjukt dåligt samvete = arg mor

Jag lämnade honom en bunt snabbt hoprafsade tyska övningar imorse att utföra under eftermiddagen. Dem gjorde vi tillsammans ikväll. Efter diverse frustrerade utbrott landade vi i trots allt i samma samarbetsvilliga sfär en liten, liten stund. 

"Tyska bisatser", sa jag, "börjar med weil, wenn och dass. Och då hamnar verbet sist. Strunta i om du kan orden eller inte, du kan hitta på. Hur säger du 'mamma är arg eftersom jag är lat'?"
"Meine Mutti ist Hitler, weil ich lat bin."