Efter att tonåringarna huserat hos mig i två och en halv vecka körde jag dem till sin Far ( - eller sin Fars hem, ingen aning om Faren själv vistas där -) och tog mig själv ut till stugan under lunchrasten på torsdag.
Bliss!
(Nästan blizzard, faktiskt.)
Under fredagen började det regna in whatsapp-meddelanden från sönerna.
"Kan du köra mig till Verkkokauppa?" undrade sextonåringen.
"Jag är på landet", skrev jag. "Din pappa kanske?"
"Jag är på landet", skrev jag. "Din pappa kanske?"
"Jag har inssin 7.12.", skrev artonåringen. "Kan du betala?"
"Har er faija rymt?" skrev jag argt. "Jag är på landet. Din bror bad mig just köra till Verkkokauppa och du ber mej peja det ena och det andra. Grrr! Men jag fixar såklart."
"Han bad också mig köra till Verkkokauppa", tröstade artonåringen. "Så ta det inte personligt."
Jag svarade med en gråtskrattande smiley och konstaterade att artonåringen snart faktiskt KAN köra sin lillebror till Verkkokauppa. (Om jag bara betalar hans inssi först.) (Och lånar ut min bil.)
I skrivande stund har jag betalat inssin och artonåringens busskort ( - efter att ha fått ytterligare ett WA-meddelande där det stod: "sen köpte ja muute igen busskort fö 30, nä vi nu en gång e på samtalsämne betalning" -) samt beställt en Black Friday-monitor* åt sextonåringen (till hans andra hem). Även slagit en signal till fadern och förskjutit litet ansvar därhän.
Nu välförtjänt av lite glögg och en brasa.
* Den betalar han i alla fall själv. Om nu någon undrade.
I skrivande stund har jag betalat inssin och artonåringens busskort ( - efter att ha fått ytterligare ett WA-meddelande där det stod: "sen köpte ja muute igen busskort fö 30, nä vi nu en gång e på samtalsämne betalning" -) samt beställt en Black Friday-monitor* åt sextonåringen (till hans andra hem). Även slagit en signal till fadern och förskjutit litet ansvar därhän.
Nu välförtjänt av lite glögg och en brasa.
* Den betalar han i alla fall själv. Om nu någon undrade.