Spenderade lördagskvällen hos Bror och Svägerska med bastu, snöbad, biljardspel och grillmat p g a söndrig spis. Vinet flödade så att det mot slutet blev utmanande att träffa biljardklotet. Lyckligtvis hade jag med mig artonåringen som chaufför. När jag följande dag sträcktittade på Bron kom han och frågade om jag inte borde gå ut och ta en nypa frisk luft. Jag undrade om han är min farsa eller. Han sa att han bara förbereder sig för åren framöver då jag drabbats av demens och han måste ta hand om mig.
Ja men då så.
Sönerna skulle till sin Far på måndagen men tidpunkten sköts efter några om och men upp till tisdag. Jag frågade pojkarna om vi kanske borde bestämma att de alltid flyttar på tisdagar, varpå artonåringen sa att det fattar jag väl att då skulle de alltid flytta på onsdag i stället.
"Jo suck", sa jag och retoriskt: "Är er pappas liv lite kaotiskt?"
Artonåringen blev sned i ansiktet och kunde knappt hålla sig för garv.
"Men vad är det nu då", undrade jag, "vad sa jag nu?"
"Nej ingenting....det är bara det att pappa just berättade att vi far till Österrike på torsdag."
"Jaha", sa jag.
"Och nu skriver du genast några arga meddelanden åt honom", sa artonåringen och nickade mot mobilen som jag knapprade på.
"Inte alls", sa jag. "Jag googlar pilatestimmar."
Idag hos frissan slog dock min överutvecklade ansvarskänsla till och jag insåg att artonåringen inte kommer att hinna rösta i sitt livs första val pga denna resa. Panik! Eftersom jag inte lyckades mobilisera honom att gå ensam stämde vi träff vid posten där vi förhandsröstade båda två - även om jag på basen av gårdagens valdebatt inte skulle ha röstat på någon alls, det var idel feminister och flundror och politiker - samt dumpade ett paket Hilfigerbyxor i fel storlek i väntan på rätt (åt artonåringen, alltså; det enda märke vi hittat med chinos i storlek 32/36).
Plikterna som medborgare och mor alltså avklarade för idag och fick därmed en ursäkt att missa gymet. När den bortskämde drasuten återvänder fortsätter jag mina fruktlösa försök att få honom att söka sommarjobb och läsa på studentexamen. När sextonåringen promenerade iväg försökte jag få en kram med motiveringen att jag köpt honom en Tupla tidigare idag, men han valde att inte äta den.
Love is in the Air.